Bo-Åke Adamsson
Bo Åke har en stark känsla för tingens inre form och spänningar och han väjer inte för det lidelsefulla. Både i motivval och i den djupa respekten för det konstnärliga hantverket visar sig hans förankring i en europeisk tradition som sträcker sig långt bakåt i tiden.
Bo Åke Adamssons intresse för måleri grundades tidigt och så fort möjlighet gavs målade och tecknade han. Vid sin tionde födelsedag fick han sina första oljefärger och med dessa provade Bo Åke sig fram och ständigt försökte han lära sig nya tekniker. Siktet på att bli professionell konstnär väcktes mycket tidigt och som tolvåring fick han skoluppgiften att på ett svenskaprov skriva en uppsats med ämnet ”Vad jag ska bli när jag är vuxen”. Bo Åkes uppsats bestod av endast ett ord nämligen: Konstnär. Som först i klassen lämnade han in sitt prov och bad om att få några extra blad som genast fylldes med teckningar.
Tidigt 1960-tal blev Adamsson antagen till Konstfack i Stockholm där han studerade under en termin. Hans far uppskattade inte riktigt sonens val utan tyckte att Bo Åke skulle satsa på en yrkesutbildning. Studierna på Konstfack byttes mot studier inom illustration och reklam.
1963 blev Bo Åke Adamsson antagen till Real Academia de Bellas Artes i Barcelona. Detta skulle bli Bo Åkes största vägskäl. Hans studier i Sverige var nästan avklarade och skulle han ge upp en relativt trygg karriär mot ovissheten som konstnär? Hans far var tydlig och ville inte stötta sin son. Bo Åke svarade att han tänkte lämna Sverige för studierna i Barcelona. Faderns replikerade att han inte skulle lyckas och inom kort komma tillbaka. Hade fadern stöttat honom hade Bo Åke troligen kommit tillbaka relativt fort, men han ville inte ge sin fader rätt och envist höll han sig kvar i Barcelona i hela fem år. Tiden i Spanien var tung rent ekonomiskt med diverse ströjobb för att finansiera studierna. Dock formades Adamssons konstnärliga utveckling under denna tid. Han fick t.ex. sina alster utställda på ett galleri tillsammans med mer eller mindre kända samtida spanska konstnärer som t.ex. Picasso och Miró.
1963 blev Bo Åke Adamsson antagen till Real Academia de Bellas Artes i Barcelona. Detta skulle bli Bo Åkes största vägskäl. Hans studier i Sverige var nästan avklarade och skulle han ge upp en relativt trygg karriär mot ovissheten som konstnär? Hans far var tydlig och ville inte stötta sin son. Bo Åke svarade att han tänkte lämna Sverige för studierna i Barcelona. Faderns replikerade att han inte skulle lyckas och inom kort komma tillbaka. Hade fadern stöttat honom hade Bo Åke troligen kommit tillbaka relativt fort, men han ville inte ge sin fader rätt och envist höll han sig kvar i Barcelona i hela fem år. Tiden i Spanien var tung rent ekonomiskt med diverse ströjobb för att finansiera studierna. Dock formades Adamssons konstnärliga utveckling under denna tid. Han fick t.ex. sina alster utställda på ett galleri tillsammans med mer eller mindre kända samtida spanska konstnärer som t.ex. Picasso och Miró.
|
| "Flamenco" olja, 75x50 cm |
Väl hemma i Sverige fortsatte Bo Åke med sitt expressionistiska formspråk något som från början inte var så lätt då hans stil var något nytt för de svenska besökarna. Lyckligtvis var konsten i Sverige under denna tid rik på variationer och sakta men säkert ökade intresset för Adamssons måleri. Bo Åke återupptog även konsten att arbeta med grafik. Något han lärt sig i Barcelona där han hade haft Picassos tryckare som lärare.
Allt sedan återkomsten till Sverige har Bo Åke Adamsson ställt ut på många galleriet runt om i Sverige men även utanför landets gränser exempelvis New York samt i de flesta europeiska huvudstäder. Även konstkritikerna har uppskattat Adamssons måleri Ulf Liljedahl skrev till exempel i Upsala Nya Tidning 1972 att han ”...ur ett konsthistoriskt perspektiv besitter en sällan skådad briljant teknik”.
|
| "Tre generationer" Litografi, 54x70 cm |
Diabetesforskning, Karolinska Universitetssjukhuset, Stockholm.
