Ryno Frieberg
När J-B Chardin (1699-1779) ombads yttra sig om sitt konstskapande lär han ha svarat: ”Jag lägger färg tills det blir likt.” Det är en utmärkt arbetsprincip. Man strävar efter att få sin bild att likna den idé man har inom sig. Det har jag gjort i mer än sjuttio år.
Ryno Frieberg föddes 1920 i Falun. Under hans första 13 barnaår bodde familjen i Söderbärke där hans far var skogsförvaltare. 1933 flyttade familjen till Strömsberg i Norra Uppland där Gävle var den naturliga staden för högre studier och Ryno avlade där sin studentexamen 1940. Samma år påbörjade han sin konstnärliga utbildning vid Sigge Bergström och Otte Skölds konstskolor. Detta blev inkörsporten till Ryno Friebergs liv som konstnär. Han fördjupade sina kunskaper bland annat med studier på Konstakademien under Emil Johansson – Thor och Harald Sallberg.
Efter freden och andra världskrigets slut kunde han 1946 för första gången resa utomlands. Ryno hade då ingått äktenskap med konstnärinnan Beth Zeeh och parets första resmål blev Paris. Ryno Frieberg var redan då en relativt erfaren konstnär med ett flertal utställningar bakom sig. Han hade sedan 1941 deltagit i Nationalmuseums årliga utställning av ”Unga tecknare”, han återfanns även i Dalakonstnärernas och Gummessons Konsthalls julutställningar. Hans debut som separatutställare skedde 1943 hos Gummessons Konsthall, en stor framgång som följdes av utställningar i Norrköping, Gävle, Skövde och Uppsala.
Efter freden och andra världskrigets slut kunde han 1946 för första gången resa utomlands. Ryno hade då ingått äktenskap med konstnärinnan Beth Zeeh och parets första resmål blev Paris. Ryno Frieberg var redan då en relativt erfaren konstnär med ett flertal utställningar bakom sig. Han hade sedan 1941 deltagit i Nationalmuseums årliga utställning av ”Unga tecknare”, han återfanns även i Dalakonstnärernas och Gummessons Konsthalls julutställningar. Hans debut som separatutställare skedde 1943 hos Gummessons Konsthall, en stor framgång som följdes av utställningar i Norrköping, Gävle, Skövde och Uppsala.
Otto G Carlsund, skrev i Aftontidningen 1943.
”Ryno Frieberg, som odlar en nästan klär-obskyr-artad kolorit. Hans ”Vita pioner” och en annan komposition kallad ”Vita skor” är ganska sensationellt vackra, och ytterligare en sak ”Sprucken Kanna” hör nog till det förträffligaste man kan råka få se i ungt måleri. Den sistnämnda duken har en lyster som påminner om Manet, och bättre betyg kan man väl inte ge.”
”Ryno Frieberg, som odlar en nästan klär-obskyr-artad kolorit. Hans ”Vita pioner” och en annan komposition kallad ”Vita skor” är ganska sensationellt vackra, och ytterligare en sak ”Sprucken Kanna” hör nog till det förträffligaste man kan råka få se i ungt måleri. Den sistnämnda duken har en lyster som påminner om Manet, och bättre betyg kan man väl inte ge.”
40 år senare den 6 november 1983, skrev Stig Johansson i Svenska Dagbladet:
”Ryno Frieberg är traditionalist av ädelt märke, han kan tekniken, ibland kan den föra mot det överarbetade, okänsliga. Men för det mesta stämmer hans måleri, gör det som mest utsökt när han varligt fångar in en blomsterbukett i en kopparbunke. Hans blomsterstilleben genomsyras av lust, målarglädje och skimrande ljus. Som porträttmålare har Frieberg ett grundmurat gott anseende, och visar här ett lysande prov på sin karakteriseringsförmåga – porträttet av Konstnärsklubbens lika fruktade som älskade ordförande, Hampus Bergman
”Ryno Frieberg är traditionalist av ädelt märke, han kan tekniken, ibland kan den föra mot det överarbetade, okänsliga. Men för det mesta stämmer hans måleri, gör det som mest utsökt när han varligt fångar in en blomsterbukett i en kopparbunke. Hans blomsterstilleben genomsyras av lust, målarglädje och skimrande ljus. Som porträttmålare har Frieberg ett grundmurat gott anseende, och visar här ett lysande prov på sin karakteriseringsförmåga – porträttet av Konstnärsklubbens lika fruktade som älskade ordförande, Hampus Bergman
|
| Ryno Frieberg vid staffliet, augusti 2009 |
Om den utställningen skrev Åsa Wall i Svenska Dagbladet den 14 september 2000:
”Kaprifol och karikatyrer: 80 åriga målaren Ryno Frieberg bjuder in oss till sin ljuvliga trädgård på Galleri Cupido. Hans återgivning av blomster är på gränsen till trompe l´oeil, konstnären lurar betraktarens öga. Det doftar schersmin, kaprifol, liljekonvalj och nyponblom i de vackra lokalerna. Så stark är Friebergs förmåga att förföra betraktaren med sin pensel. Jag vill gärna frigöra hans bukett av älggräs från ramen och sätta den i en vas med vatten. En vägg är ägnad åt Friebergs härliga karikatyrer av kollegor under sena sittningar på Konstnärsklubben.”
