Göteborgskoloristerna
Vernissage:
12 november kl. 12 - 15
Söndagsöppet:
13, 20 & 27 november kl. 12 - 15
Webbutställningen hittar du HÄR
12 november kl. 12 - 15
Söndagsöppet:
13, 20 & 27 november kl. 12 - 15
Webbutställningen hittar du HÄR
1948 utgavs en praktfullt illustrerad bok med titeln Göteborgskolorister med en rad författares bidrag och bland dem Axel Romdahl, Bertil Sundborg och Sten Karling. Därmed var denna konstkritiska beteckning etablerad.
Gemensamt finns bland dem som kallas för Göteborgskolorister. Först och främst är de målare, färgkonstnärer, inte skulptörer eller grafiker. De har präglades av sin lärare på Valands konstskola under 1920-talet i Göteborg, Tor Bjurström. Han var en av de expressionister som kallades för ”1909 års män”. Som många andra svenska artister tillbragte Tor Bjurström åtskilliga år i Köpenhamn. Under första världskriget samlades norrmän och svenskar där i väntan på att förbindelsen med Paris skulle öppnas. Där hade de en rik konstskatt samlad av Tentzen-Lund tillgänglig, en stor samling av verk av Matisse, av futurister och kubister. Särskilt intryck på svenskarna gjorde den tillbakadragne Karl Isakson med sitt måleri.
En annan konstnär av betydelse för Göteborgskoloristerna var Carl Kylberg. Han hade tidtals varit verksam i Göteborg. Med sina färgskimrande, visionära, formlösa kompositioner väckte han både entusiasm och avsky. För de unga var denna eruptiva kolorism inspirerande. De unga på Valands målarskola då och som med tiden har blivit de mest populära Götebogskoloristerna är Ivan Ivarson, Ragnar Sandberg, Inge Schiöler, Åke Göransson, Karin Parrow, Folke Andreasson, Nils Nilsson, Erling Ärlingsson, Elvine Osterman, Birger Berndtson och Waldemar Sjölander. Även läraren själv Tor Bjurström anser man idag tillhöra gruppen.
En annan konstnär av betydelse för Göteborgskoloristerna var Carl Kylberg. Han hade tidtals varit verksam i Göteborg. Med sina färgskimrande, visionära, formlösa kompositioner väckte han både entusiasm och avsky. För de unga var denna eruptiva kolorism inspirerande. De unga på Valands målarskola då och som med tiden har blivit de mest populära Götebogskoloristerna är Ivan Ivarson, Ragnar Sandberg, Inge Schiöler, Åke Göransson, Karin Parrow, Folke Andreasson, Nils Nilsson, Erling Ärlingsson, Elvine Osterman, Birger Berndtson och Waldemar Sjölander. Även läraren själv Tor Bjurström anser man idag tillhöra gruppen.
Många anser att det var närheten till havet som präglade dessa målare. Havet som reflekterar solljuset och återkastar det som en ett skimrande dis. Andra saker som påverkade målarna var den snabbt skiftande väderleken i Göteborgstrakten: efter skyfall kan solen bryta igenom, gråväder, dimma, blåst - ofta i motvind för att inte säga korsdrag. Till och med slaskväder och snömodden har fått sina koloristiska uttolkare i gruppen. En annan viktig källa för koloristerna var läraren Tor Bjurström som i sin syn på konsten var att färgen skulle klinga. Han var också klok nog att se vilka enorma talanger han hade och styrde dem inte utan stöttade dem – var och en skulle få sjunga fritt sin egna melodi.
Hur skiljer sig dessa Göteborgskoloristerna från andra samtida konstnärer som tex. Sven X:et Erixson och Olle Olsson-Hagalund m.fl. ? De var ju också färgmålare? Om de sistnämnda skildrade stadens liv för att berätta en historia eller särskilja detaljer målade Göteborgskolorister det lyriska landskapet för att fånga en stämning, uttrycka en känsla och dikta i färg.
Hur skiljer sig dessa Göteborgskoloristerna från andra samtida konstnärer som tex. Sven X:et Erixson och Olle Olsson-Hagalund m.fl. ? De var ju också färgmålare? Om de sistnämnda skildrade stadens liv för att berätta en historia eller särskilja detaljer målade Göteborgskolorister det lyriska landskapet för att fånga en stämning, uttrycka en känsla och dikta i färg.
Konstnär och skrivande uttolkare av Göteborgskoloristerna var bl.a. Arne Stubelius och kritikern Kjell Hjern. En annan som med entusiasm skildrade deras verk i pressen var Gotthard Johansson som år 1940 i Svenska Dagbladet skrev, med utgångspunkt från Ivan Ivarsons egna ord: ”Ty att måla, det är främst att dikta och återge i färg - spelar inte färgen första rollen kan det visserligen vara konst, men inte måleri” . Tesen förs vidare av kritikern: ”Han var en färgdiktare, kanske en av de största, säkert en av de intensivaste vår konst någonsin haft och den som inte kan njuta av denna strålande färgfest kan man endast beklaga”
Inge Schiöler fick sina verk utställda redan år 1930 i Svensk-Franska Konstgalleriet i Stockholm. Gustaf Näsström skrev i Stockholms-Tidningen 1932 om honom:
”En koloristisk kammarmusiker med raffinerad tonsäkerhet och mjukt handlag. Men tillika en lyriker, som sveper in landskapet och människor i en drömvärlds konturlösa skimmer av spröd lycka. Här har vi färg, som klingar mättnad och rik med en andlig överton av gripande verkan” .
Inge Schiöler hade problem med den mentala hälsan och det gällde även Åke Göransson som avled vid 40 års ålder. Efter Göranssons död påträffades en samling av dennes måleri i moderns kökssoffa. Gotthard Johansson skrev 1941 om hur sjukdomen på Göransson gjorde att han sprängde ”formen i en mosaik av gnistrande skärvor” och tillade: ”Men sitt egentliga väsen hade denna konst funnit långt före denna feberperiod, och detta väsen är harmoni, en sval ton, dämpad glöd, finhet, friskhet”
Inge Schiöler fick sina verk utställda redan år 1930 i Svensk-Franska Konstgalleriet i Stockholm. Gustaf Näsström skrev i Stockholms-Tidningen 1932 om honom:
”En koloristisk kammarmusiker med raffinerad tonsäkerhet och mjukt handlag. Men tillika en lyriker, som sveper in landskapet och människor i en drömvärlds konturlösa skimmer av spröd lycka. Här har vi färg, som klingar mättnad och rik med en andlig överton av gripande verkan” .
Inge Schiöler hade problem med den mentala hälsan och det gällde även Åke Göransson som avled vid 40 års ålder. Efter Göranssons död påträffades en samling av dennes måleri i moderns kökssoffa. Gotthard Johansson skrev 1941 om hur sjukdomen på Göransson gjorde att han sprängde ”formen i en mosaik av gnistrande skärvor” och tillade: ”Men sitt egentliga väsen hade denna konst funnit långt före denna feberperiod, och detta väsen är harmoni, en sval ton, dämpad glöd, finhet, friskhet”
Fem av Göteborgskoloristerna gick dramatiskt bort alldeles för tidigt i sina liv. Ivarson, Göransson, Nilsson, Berndtson och Andreasson gick alla bort i runt 40-års åldern. Vilket innebär att ungefär hälften av de mest populära koloristerna dog väldigt tidigt. De andra hade en mera normal livslängd.
Ragnar Sandberg skapade verk med en suggestiv spontan och begåvad kolorism fram till mitten av 1940-talet. Han arbetade oavbrutet med att utveckla sig själv och sitt måleri. Geometri och musik var två ämnen han försökte involvera i sitt måleri efter 1947. Bertil Sundborn får i en intervju 1935 med Sandberg ett citat som säger väldigt mycket om hans måleri: ”En målning borde vara en oavslutad möjlighet, som ger oss fria händer och lust att själva vandra vidare i den”. Dessa Göteborgskolorister förmedlade en känsla och gav en salt fläkt i sina skildringar av den västsvenska granitkustens linjer och meteorologi. Konstnärerna har med tiden blivit mycket uppskattade och eftertraktade. Intresset för konstverken och livet de levde bara ökar och inte bara av den svenska publiken utan även en internationell publik uppskattar detta koloristiska måleri från den svenska västkusten.
Text från:
Teddy Brunius, Fil dr, professor emeritus
Micael Holmstedt, Göteborgskolorist kännare
Håkan Wettre, f.d 1.a intendent på Göteborgs Konstmuseum.
Ragnar Sandberg skapade verk med en suggestiv spontan och begåvad kolorism fram till mitten av 1940-talet. Han arbetade oavbrutet med att utveckla sig själv och sitt måleri. Geometri och musik var två ämnen han försökte involvera i sitt måleri efter 1947. Bertil Sundborn får i en intervju 1935 med Sandberg ett citat som säger väldigt mycket om hans måleri: ”En målning borde vara en oavslutad möjlighet, som ger oss fria händer och lust att själva vandra vidare i den”. Dessa Göteborgskolorister förmedlade en känsla och gav en salt fläkt i sina skildringar av den västsvenska granitkustens linjer och meteorologi. Konstnärerna har med tiden blivit mycket uppskattade och eftertraktade. Intresset för konstverken och livet de levde bara ökar och inte bara av den svenska publiken utan även en internationell publik uppskattar detta koloristiska måleri från den svenska västkusten.
Text från:
Teddy Brunius, Fil dr, professor emeritus
Micael Holmstedt, Göteborgskolorist kännare
Håkan Wettre, f.d 1.a intendent på Göteborgs Konstmuseum.
|
| Ivan Ivarson (1900-1939) "Blommor" olja på duk, 100x62 cm |
12 november kl. 12 - 15
Söndagsöppet:
13, 20 & 27 november kl. 12 - 15
Utställningen pågår t.o.m. 27 november
Webbutställningen hittar du HÄR
