Gärdis Lindgren

Gärdis Lindgren föddes i Arjeplog, en liten centralort i inre Norrland nära gränsen för
fjällområde och växte upp i ett arbetarhem som nr två i en syskonskara på sex. Hennes far var sågverksarbetare, vilket var ett för orten typiskt säsongsarbete d.v.s. han arbetade vid sågverket under sommartiden för att under vintertiden byta detta mot anskaffande av sågverkets råmaterial d.v.s. skogsarbete. Det var först i slutet av hans verksamhetstid som han kunde erbjudas året runt tid vid sågverket.

Under sin skolgång och tidiga uppväxttid lärde Gärdis känna sin hembygd som ett område med kärv arbetsmarknad och begränsade möjligheter till högre utbildning. För den som inte valde att lämna sin hembygd återstod endast att snarast möjligt börja bearbeta den arbetsmarknad som stod till buds. För den 13-åriga Gärdis blev det hemarbete, städning, passopp och servering på ortens konditori och några år senare som kocka d.v.s. föreståndare för de matlag som utspisade skogs och vägarbetare under deras veckolånga arbetspass långt ute i obygden.

Gärdis Lindgrens första kontakter med vad som skulle bli hennes livsintresse skedde hemma vid köksbordet. Hennes far hade en konstnärlig ådra och han försökte alltid avsätta tid för att odla sin hobby - amatörmåleri. Gärdis fascinerades av sin fars konstverk men kanske inte alltid på ett sätt som pappa Sigvard menat. Han uppskattade inte att den lilla Gärdis använde ett av hans konstverk som sittunderlag när traktens iskana skulle testas.

"Utsikt från torpstugan" olja, 93x93 cm

Redan under tidiga barnaår skulle en van betraktare kunnat spåra det konstnärliga anlag som Gärdis besatte. Otaliga är de teckningar och småakvareller som hon producerade först på fritid under sin sjuåriga skolgång, sedan under de raster och pauser från sitt ofta fysiskt betungande arbete under ungdomsåren. Arbetet som kocka var ofta stressigt men också ett arbete som innehöll en hel del spilltid. Den tiden använde Gärdis för att teckna och måla. Akvarellfärgerna var billigast så det fick bli akvareller var gång hon ville sätta färg till sina alster.

Gärdis ingick äktenskap år 1964 och den unga familjen bosatte sig i Moskosel. Hennes man var då anställd som förare av en gigantisk skogsmaskin. Ett krävande arbete och tyvärr också förenat med ofta veckolånga arbetspass utanför hemorten. För Gärdis Lindgren betydde detta ett ensamt ansvar för alla hemmets sysslor, barnens skolgång, läxor och allt annat som normalt hör till en familj.