Hans Saele
Hans Sæle född 1954 i Larvik, Norge. Målare, grafiker, konstnärlig ledare för Richard Wagner institutet, Tønsberg, Norge. Hans Sæle har en mångskiftande utställningsbana bakom sig. Först finner man den unges provokativa framträdanden för att i nuet se den mognande konstnärens inträngande, nära nog analyserande, betraktande av motivets egenheter. Detta vare sig han tecknar ett hav eller den unga moderns ömsinta men stundom resultatkrävande omtanke.
År 1995 ändrar Sæle sin stil radikalt och börjar måla med temat ”mor og datter i Gogsjø”.
Så här säger Hans Sæle själv om sin nya stil:
”Plutselig så jeg det nakne barnet i fri utfoldelse i naturen, merkelig nok et motiv som lå helt urørt i norsk kunst. Jeg hadde sett malerier av barn i Nasjonal Galleriet, oppstilte og gjerne med en katt eller en skål kirsebær, men aldri noen maleri som virkelig fortolket barnet”
Så här säger Hans Sæle själv om sin nya stil:
”Plutselig så jeg det nakne barnet i fri utfoldelse i naturen, merkelig nok et motiv som lå helt urørt i norsk kunst. Jeg hadde sett malerier av barn i Nasjonal Galleriet, oppstilte og gjerne med en katt eller en skål kirsebær, men aldri noen maleri som virkelig fortolket barnet”
| 1966 | Första oljemålningen |
| 1973 | Debuterar med en separatutställning i Horten |
| 1979 | ”Fredsbarnskandalen” i Tönsberg. En utställning av Sæle stängs efter bara 20 minuter. Detta sker då pressen tittar på utställningen. Anledningen var att Sæle hade avbildat ett barn som hade blivit korsfäst. En livlig debatt rasar i pressen och Sæle får stöd av biskopen i Yunsberg Bispedømme. |
| 1981 | ”Primalskandalen” i Sandefjords Kunstforening. En pastell föreställande en kvinna som skriker ut sin frustration samtidigt som hon menstruerar blir för stark för konstföreningens styrelse. Målningen plockas ner vid öppnandet. Sæle avbryter utställningen och i protest bränner han samtliga målningar offentligt. |
| 1991 | Sæle blir inbjuden som huvudutställare på Statens Museum For Skoger på Elverum. |
| 1995 | Sæle ändrar radikalt sin stil och börjar måla med temat ”mor og datter i Gogsjø” (Mor och dotter i Gogsjö). |
| 1998 | Separatutställning, Galleri Gude, Oslo, Separatutställning, Mollbrinks Konst, Uppsala |
| 1999 | Separatutställning, Galleri Episteme, Köpenhamn |
| 2001 | Swedish American Museum, Chicago, USA, Swedish American Museum, Minneapolis, USA |
| 2002 | Stockholm Art Fair |
| 2003 | Mollbrinks Konst med ”Scandinavian Masters”på Nordic Heritage Museum, Seattle, USA. Separatutställning, Mollbrinks Konst, Uppsala |
2005 – 2010
Hans Sæle utförde ett antal utsmyckningsuppdrag:
Hans Sæle utförde ett antal utsmyckningsuppdrag:
- Norske Stats Sikkerhetstjenester, VIP-rom.
- Pasientskaderådet, Oslo (statlig bedrift).
- Gardermoen Lufthavn, Oslo.
- Statoil, Stavanger (Visund Plattform)
- American Tankers, Sandefjord
Såhär skrev Gjermund Glesnes i Sandefjords Blad om Hans Sæle
”Flere av bildene som Hans Sæle malte i 1995 av en mor og datter ved Goksjø i Kodal, er tilbake på veggene i Parks Lille Galleri...Sæle har imidlertid ikke alltid vært en populær mann i Sandefjords kunstmiljø. I 1981 var han midtpunkt i den såkalte primalskrikskandalen i Sandefjord Kunstforening. En kvinne som skriker ut sin frustrasjon mens hun menstruerer ble for sterk kost for ledelsen i foreningen, som fjernet bildet fra åpningen. Som resultat brant Sæle bildet i protest, og trakk seg fra nesten all utstillingsaktivitet i flere år. Nå er han altså tilbake, nesten vegg i vegg med Kunstforeningen.”
”Flere av bildene som Hans Sæle malte i 1995 av en mor og datter ved Goksjø i Kodal, er tilbake på veggene i Parks Lille Galleri...Sæle har imidlertid ikke alltid vært en populær mann i Sandefjords kunstmiljø. I 1981 var han midtpunkt i den såkalte primalskrikskandalen i Sandefjord Kunstforening. En kvinne som skriker ut sin frustrasjon mens hun menstruerer ble for sterk kost for ledelsen i foreningen, som fjernet bildet fra åpningen. Som resultat brant Sæle bildet i protest, og trakk seg fra nesten all utstillingsaktivitet i flere år. Nå er han altså tilbake, nesten vegg i vegg med Kunstforeningen.”
