Lennart Sand
|
| Lennart Sand Svalbard |
Men man har väl rätt att ändra sig? Jag målar ibland fortfarande landskapsförlagor utomhus och kolskissar djur i hägn och gömslen. Numer försöker jag oftast att ”spara” en upplevelse ute i markerna och återskapa den vid staffliet. Kameran är ett bra instrument för att komma ihåg men ett dåligt när det gäller att skapa djur- och fågelkaraktärer. Kameran tar inte hänsyn till att förstärka det arttypiska. Det vill säga det som gör det lättare för oss att skilja mellan likartade fåglar och däggdjur. Vi minns Gunnar Brusewitz lysande förklaring på detta fenomen när han talade om Harald Wibergs älgar som var mera älgar än verklighetens älgar. Enkelt förklarat – man smått överdriver det arttypiska utan att för den skull göra en karikatyr.
|
| "Vargar" olja, 100x150 såld |
Inför en utställning i London 1995 på Holland&Holland Fine Art Department, bad dåvarande chefen Major Brian Booth mig att sända någon målning att hänga som upplysning om kommande utställning. Just hemkommen från Svalbard var jag helt överkokad av intryck – jag sände en isbjörn. Den exponerades i ett fint skyltfönster ut mot Bruton Street men Brian meddelade att det inte var den motivkrets engelsmännen fängslades av så jag kunde inte räkna med något. Det var den första målningen som hittade köpare under utställningen.
Janne, Jan Mollbrink reagerade likadant när jag skickade bilder inför denna utställning. Det var fjällrävar, spetsbergsgäss, stenbockar mm. Janne frågade: Har du inga domherrar eller djur som folk känner igen? Jodå, det kommer det också...
Janne, Jan Mollbrink reagerade likadant när jag skickade bilder inför denna utställning. Det var fjällrävar, spetsbergsgäss, stenbockar mm. Janne frågade: Har du inga domherrar eller djur som folk känner igen? Jodå, det kommer det också...
Lennart Sand om att bo bland sina motiv:
Det känns som ett privilegium att få bo som vi gör, mitt ute i skogen, i kanten av ett berg och 4 kilometer till närmaste året runt boende. OK, det är långt till affären och vi kör fast i snön, vildsvinen gräver upp potatislandet och knotten är tidvis svår. Men att kunna spänna på sig bredskidorna utanför köksdörren och svettas på skaren uppför berget i mars eller att lyssna på slagugglefamiljen i försommarkvällen kan man inte byta bort. Marianne såg en björn från köksfönstret i maj och jag gjorde gipsavgjutning av ett enormt vargspår i leran bakom målarstugan för en vecka sedan.
Det känns som ett privilegium att få bo som vi gör, mitt ute i skogen, i kanten av ett berg och 4 kilometer till närmaste året runt boende. OK, det är långt till affären och vi kör fast i snön, vildsvinen gräver upp potatislandet och knotten är tidvis svår. Men att kunna spänna på sig bredskidorna utanför köksdörren och svettas på skaren uppför berget i mars eller att lyssna på slagugglefamiljen i försommarkvällen kan man inte byta bort. Marianne såg en björn från köksfönstret i maj och jag gjorde gipsavgjutning av ett enormt vargspår i leran bakom målarstugan för en vecka sedan.
