Anders Zorn

(1860-1920)
Mollbrinks är marknadsledande på Zorns etsningar

Zorn utförde 289 olika etsningar. Den första i London år 1883. Vi både köper, säljer och värderar Zorn etsningar. De etsningar vi säljer är alla i god kondition samt nyinramade med syrafria material.

Här nedan är de etsningar vi för närvarande har i lager

Axel Herman Hägg II

Axel Herman Hägg II

1883

Utförd
1883 i London, tryckt i 5-15 exemplar

État
2 av 2

RARITET

Etsning, 25,0 x 17,5 cm

Axel Herman Hägg var Zorn lärare i etsningstekniken

Axel Herman Hägg (Haig), född den 10 november 1835 vid Katthamra gård i Östergarns socken på Gotland, död den 23 augusti 1921 i Haslemere i Surrey i England, var en svensk arkitekt och konstnär. Han var bror till Jacob Hägg.

 

Hägg studerade först skeppsbyggeri men ägnade sig senare åt arkitekturen och utförde bland annat restaureringar av Floda kyrka och Visby domkyrka. Hägg, som från 1856 var bosatt i England, förvärvade som akvarellist och särskilt som etsare världsrykte genom sina måleriska och med teknisk bravur utförda arkitekturbilder med motiv från engelska, franska, spanska, italienska och spanska katedraler och medeltidsstudier. Hägg var Anders Zorns lärare i etsning. Hägg finns representerad vid Nationalmuseum i Stockholm, Norrköpings konstmuseum och Uppsala universitetsbibliotek.

 
Hägg kom ofta till Gotland på besök under sin tid i England. Han ritade Gotlands folkhögskolas skolhus i Hemse som stod färdigbyggt 1891. Det kallas än idag "Häggska huset". Byggnaden är idag kulturminnesförklarad. Han ritade även Östergarns folkskola.
 
Häggs lärare var Pehr Arvid Säve.

 

Uppvaknandet

Uppvaknandet

 Le Réveil

1891

Etsning, 13,9x10,1 cm

 

Utförd:
1891 i Zorns ateljé i Paris efter oljemålningen "Uppvaknandet" eller "Le Sommeil" 

Litteratur:
Asplund 64, Hjert & Hjert 179, Delteil 64, Schubert-Soldern 46, ZG 64

État 2 av 2

Denna etsning trycktes i ca 30 exemplar

RARITET

Uppvaknandet

Uppvaknandet

1898

Etsning, 24,6x17,9 cm

Utförd
1898 i Zorns ateljé, tryckt i 5-15 exemplar.

État
2 av 2

RARITET

Litteratur:
Asplund 136, Hjert&Hjert 194, ZG 136

Theodore Roosevelt

Theodore Roosvelt

1905

Etsning, 12,9x8,9 cm

 

Utförd
Förlagan utfördes i USA året innan (1904), etsningen utfördes i Zorns ateljé i Stockholm. Tryckt i 15-30 exemplar.

RARITET

Detta är ett av tre porträtt Zorn utförde av Amerikanska presidenter.

 

De andra två är:

- Groover Cleveland

- William Howard Taft

 

 

Theodore ”Teddy” Roosevelt, född 27 oktober 1858 i New York i New York, död 6 januari 1919 i Oyster Bay på Long Island i New York, var en amerikansk politiker (republikan). Han var USA:s vicepresident mars–september 1901 och därefter USA:s president åren 1901–1909. Han är USA:s genom tiderna yngste president och var 42 år och 10 månader då han i september 1901 efterträdde president William McKinley efter att denne blivit mördad.

 

Roosevelt medlade i det rysk-japanska kriget, vilket gav honom Nobels fredspris 1906. Han blev därmed den förste amerikanen att få ett Nobelpris i någon kategori.

 

Teddybjörnen

Roosevelt har gett namn till leksaken teddybjörn. Bakgrunden är att han under en jakt 1902 erbjöds att skjuta en björnunge som bundits till ett träd. Han vägrade, och när historien nådde media illustrerades den humoristiskt av en känd skämttecknare Clifford Berryman. En leksakstillverkare inspirerades i sin tur av händelsen och lät sin fru tillverka en leksaksbjörn som visades upp i ett butiksfönster med skylten "Teddy Bear". Björnen började sedan masstillverkas och originalet bevarades så småningom hos Smithsonian.

 

Kol Margit

Kol Margit

1900

Etsning, 12,9x8,9 cm

 

Utförd:
I Zorns ateljé 1900, tryckt i ca 30 exemplar

Litteratur:
Asplund 152, Hjert & Hjert 101, Delteil 151, Schubert-Soldern 122, ZG 152


RARITET

Överste Lamont I

Överste Lamont I

1900

Etsning, 22,4x15,0 cm

 

Utförd
1900 i Zorns ateljé i New York

RARITET

Litteratur:
Asplund 158, Hjert&Hjert 106, ZG 158

Daniel Scott Lamont (9 februari 1851 - 23 juli 1905) var USA: s krigsminister under Grover Clevelands andra period.


Daniel Scott Lamont (1904)

 

Han anställdes som kontorist i Demokratiska statens centralkommitté 1872, och var chef för New York State Department från 1875 till 1882 .

 

År 1883 tilldelades Lamont genom sin mentor Daniel Manning till dåvarande New Yorks guvernör Grover Clevelands personal som en politisk uppmanare. Han blev privat och militär sekreterare med hedersrangering av överste i guvernörens personal samma år och fortsatte i sin tjänst efter att Cleveland blev president 1885. Lamont hade också anställning hos William C. Whitney i sina affärsföretag 1889.

 

Från 5 mars 1893 till 5 mars 1897 tjänstgjorde Lamont som USA: s krigsminister i president Clevelands kabinett. Under hela sin tid uppmanade han till antagandet av ett infanteriregemente med tre bataljoner som en del av en allmän modernisering och förstärkning av armén. Dessutom rekommenderade Lamont byggandet av en central arkivhall för att hysa arméarkiv och uppmanade kongressen att godkänna markeringen av viktiga slagfält.

 

Det var via Lamont Zorn fick uppdraget att porträttera Grover Cleveland (se etsning nr. Asplund 144 Cleveland )

 

Dalkulla

Dalkulla

1891

Utförd 1891

Tryckt i 5-15 exemplar

Etsning, 14,2 x 10,2 cm


État
1 av 1

RARITET

Litteratur:
Asplund 56, Hjert&Hjert 38, ZG 56

Albert Besnard och hans modell

Albert Besnard och hans modell

1896

Etsning,  23,6 x 15,8 cm

 

Utförd
1896 i Albert Besnards ateljé, tryckt i 20 exemplar

État
1 av 1

RARITET

Litteratur:
Asplund 105, Hjert&Hjert 70, ZG 105

Paul-Albert Besnard, född den 2 juni 1849 i Paris, död där den 4 december 1934, var en fransk konstnär.

 



Efter mångåriga studier i Rom och en vistelse i London blev Besnard en av Paris konstvärlds mera uppskattade konstnärer, och fick en rad officiella uppdrag såsom kompositioner i Sorbonne, Hôtel de ville, Paris med mera. Han utförde också en rad porträtt av samtidens berömdheter. I sitt måleri försökte Besnard åstadkomma en förbindelse mellan impressionismens iakttagelser och den klassiska måleritraditionen. Bland hans verk märks ett porträtt av skådespelerskan Gabrielle Réjane och målningen Un lac rose i Ny Carlsberg Glyptotek, Köpenhamn och han finns representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum. Besnard blev ledamot av Franska akademien 1924.

Schakspelare

Schakspelare

1891

Etsning, 13,9x10,1 cm

Utförd
1891 i Zorns ateljé i Paris, tryckt i Endast 6 exemplar

État
1 av 1

RARITET

Litteratur:
Asplund 65, Hjert&Hjert 182, ZG 65

Schackspelarna är Fru Emma Zorn och Herr Hugo Fallander

I sina tidiga etsningar kunde Zorn experimentera med färgade papper.

På isen

På isen

1898

Etsning 12,8x17,9 cm

 

Utförd
Vintern 1898 i Zorns ateljé i Mora, tryckt i 15-20 exemplar

État
2 av 2

RARITET

Litteratur:
Asplund 139, Hjert&Hjert 197, ZG 139

Vid Pianot

Vid Pianot

1900

Etsning,  20,0x15,0  cm

 

Utförd
I Zorns ateljé i Chicago, tryckt i 60-70 exemplar
 

Mycket ovanlig


État
2 av 2

 

Modellen är Anne Burnett, sedemera Mrs. Warden


Litteratur:
Asplund 160, Hjert&Hjert 108, ZG 160

Gerda Boëthius skriver:

Det finns visserligen en del uppgifter om andra etsningar såsom till exempel Vid Pianot, där de flesta teckningarna ofrånkomligt gjorts i samband med att han utarbetade plåten, som han började då flickan satt modell, men det är ej ett porträtt i vanlig mening. Vad han där ville fånga var stämningen från kvällen förut då den vackra flickan i sin ljusa klänning med stark känsla spelade och sjöng. Den unga damen var enligt egen utsago allt annat än nöjd att få lov att stiga upp tidigt nästa morgon och posera vid pianot i sin balklänning.

 

Boëthius, Gerda, Zorn: människan och konstnären, [Ny tr.], Konst och kultur, Stockholm, 1977[1960] sid. 114-115

 

Oscar II

Oscar II

1898

Etsning, 24,7 x 17,8 cm

 

Utförd
1898 ombord på Kungajakten HMS Drott i Marstrand.

État
2 av 2

Ovanlig

Litteratur:
Asplund 132, Hjert&Hjert 88, ZG 132

Oscar II, Oscar Fredrik, född 21 januari 1829 på Stockholms slott i Stockholm, död 8 december 1907 på Stockholms slott, var kung av Sverige 1872–1907, kung av Norge 1872–1905, samt hertig av Östergötland. Han var tredje son till Oscar I och Josefina och bror till Karl XV. Oscar gifte sig 1857 med Sofia av Nassau. Han själv använde stavningen Oscar, och efter hans död har stavningspraxis varierat mellan detta och Oskar.

Oscar II var kung under ett skede då Sverige genomgick en period av industrialisering och snabb teknisk utveckling, och då unionen mellan Sverige och Norge försvagades för att slutligen upplösas. Perioden går ibland under beteckningen den oskarianska. Oscar var den tredje av fyra bröder i en syskonskara på fem. Då den äldste brodern, kung Karl XV, saknade tronarvingar (hans ende son hade avlidit i späd ålder 1854 och hans dotter saknade arvsrätt) och mellanbrodern prins Gustaf avlidit 1852, blev det vid Karls bortgång 1872 Oscar som fick ärva tronen.

Gammal Ballad

Gammal Ballad II

1898

Etsning 17,8x12,8 cm

 

Utförd
1897 i Zorns ateljé i Mora, tryckt i ca 35 exemplar. 

RARITET

Litteratur:
Asplund 125, Hjert&Hjert 192, ZG 125

E.R Bacon

E.R. Bacon

1897

Etsning,  23,9x15,7  cm

 

Utförd
I New York 1896-97, tryckt i ca 25-35 ex.

RARITET

Litteratur:
Asplund 116, Hjert&Hjert 77, ZG 116

Edward Rathbone Bacon (1848-1915) var advokat och arbetade även med flera järnvägsbolag. Bacon arbetade länge som vice chef för Baltimore och Ohio Railroad, och som chef för Baltimore och Ohio Southwestern Railroad. Han arbetade också som advokat. Bacon dog den 2 december 1915 i Baltimore, Maryland pga av en misslyckad blindtarmsoperation.

Bacon arbetade på ett kontor på Wall Street i New York. Han reste ofta till Europa, det var där han köpte många av de verk som utgjorde hans omfattande konstsamling. Han togs med i listan över anmärkningsvärda personer som anlände från Europa till New York City i New York Times den 13 oktober 1895.

Edward Bacon ägde en omfattande samling av Old Master-målningar och kinesiska konstföremål. Han höll sin samling privat och han samtyckte aldrig till att låna ut målningar från sin samling för offentlig utställning. En artikel i American Art News som publicerades efter Bacons död uppgav att "Det är konstigt att ingen tidskrift publicerat något om hans samling eller ens antydd honom som en konstsamlare, och ändå var han välkänd för konstvärlden som en konstälskare och samlare."

Bacon började samla konst ungefär 25 år före sin död. Han samlade först målningar från kända samtida konstnärer (däribland Zorn) och gick sedan vidare till franska 1700-talsverk och senare började han samla på engelska porträtt från 1700-talet. Senare vände han sig till de italienska primitiverna, en grupp "som inte lockar de okultiverade." Med hänvisning till hans samling av kinesisk konst skrev John Getz att Edward Bacon var "bland de finsmakare som för länge sedan kände till skönheten och det inneboende värdet av kinesisk konst som manifesterades i keramik" Bacon hade sin samling i Upper East Side-lägenheten som han delade med sin bror och svägerska.

Anmärkningsvärda verk i Bacons samling inkluderade:
- De fyra årstiderna av François Boucher
- Porträtt av fru Hart av Henry Raeburn
- Porträtt av Rigaud av Jean-Antoine Watteau
- Señorita Tuzo av Francisco Goya

Augustus Saint Gaudens I

Augustus Saint Gaudens I

1897

Etsning, 19,9x13,8  cm

 

Utförd
1897 i Augustus Saint Gaudens ateljé i New York, tryckt i 30-50 exemplar

État
2 av 2

Extremt ovanlig

Litteratur:
Asplund 113, Hjert&Hjert 75, ZG 113

Augustus Saint-Gaudens, född den 1 mars 1848 i Dublin, död den 3 augusti 1907 i Cornish, New Hampshire, var en amerikansk skulptör.

Saint-Gaudens far var fransman, hans mor irländska; familjen överflyttade till Nordamerika i hans barndom. Han studerade i Paris 1867–1870 för Jouffroy och Mercié, åtföljde den sistnämnde till Italien, stannade där tre år och var sedan verksam i Förenta staterna, där han blev landets ypperste representant för modern skulptur. Hans främsta arbeten på det monumentala området är David Farraguts monument i New York, ryttarstatyer över generalerna Logan (Chicago), Shaw (Boston) och Sherman (New York), kraftfullt realistiska konstverk. Dessutom utförde han monument över Lincoln (i Chicago) och över Deacon Chapin (i Springfield). Även på det naknas område utförde han gedigna arbeten. Sitt allra bästa åstadkom han likväl inom reliefen och plaketten - ett utsökt exempel är den stora bronsreliefen Amor caritas (Luxembourgmuseet, Paris). Hans lov och verk behandlas i en monografi av Royal Cortissoz (Boston, 1908).

Mrs. Cotton I

Mrs. Cotton I

1901

Etsning 22,9x15,0 cm

 

Utförd
1897 i Zorns ateljé i New York efter oljemålningen Mrs. Cotton" ingår i Washington University, St. Louis samling. Etsningen är tryckt i ca 15exemplar. 

RARITET

Litteratur:
Asplund 161, Hjert&Hjert 109, ZG 161

Mrs. Cotton, som han även målade, gav upphov till två (ytterligare) etsningar, miss Henop, som sedan gifte sig med mr. Robert T. Tytus, och miss Lurman äro typiska societetsporträtt men därför icke mindre vackra i sitt raffinerade linjespel. En serie teckningar finns som visar hur han arbetade för att få fram det karakteristiska uttrycket och den säkra posen.

 

Boëthius, Gerda, Zorn: människan och konstnären, [Ny tr.], Konst och kultur, Stockholm, 1977[1960] sid. 409

 

Mrs. Cotton II

Mrs. Cotton II

1901

Etsning,  20,0x15,0  cm

 

Utförd
1897 i Zorns ateljé i New York efter oljemålningen Mrs. Cotton" ingår i Washington University, St. Louis samling. Etsningen är tryckt i ca 15 exemplar. 

RARITET

Litteratur:
Asplund 162, Hjert&Hjert 110, ZG 162

Mrs. Cotton, som han även målade, gav upphov till två (ytterligare) etsningar, miss Henop, som sedan gifte sig med mr. Robert T. Tytus, och miss Lurman äro typiska societetsporträtt men därför icke mindre vackra i sitt raffinerade linjespel. En serie teckningar finns som visar hur han arbetade för att få fram det karakteristiska uttrycket och den säkra posen.

 

Boëthius, Gerda, Zorn: människan och konstnären, [Ny tr.], Konst och kultur, Stockholm, 1977[1960] sid. 409

John Hay

John Hay

1904

Etsning, 20,2x15,1  cm

 

Utförd
1904 i Washington.

RARITET

Litteratur:
Asplund 179, Hjert&Hjert 118, ZG 179

John Milton Hay, född 8 oktober 1838 i Salem, Indiana, USA, död 1 juli 1905 i Newbury, New Hampshire, var en amerikansk republikansk politiker.

 

Han var född i Indiana och uppvuxen i Warsaw, Illinois. Han studerade vid Brown University och var 1861-1864 privatsekreterare åt Abraham Lincoln. Han delade rum med en annan sekreterare John George Nicolay i Vita husets andra våning. Han var närvarande när president Lincoln dog, sedan han (Lincoln) hade blivit skjuten i Washington, D.C.. Hay och Nicolay skrev tillsammans biografin i tio band över Abraham Lincolns liv: Abraham Lincoln: a History (10 band, 1890).

 

Efter 1865 var han verksam på lika poster inom utrikesministeriet och var USA:s ambassadör i Storbritannien 1897-1898 och därefter USA:s utrikesminister fram till sin död 1905. Som sådan fick Hay i samband med unionens imperialistiska politik och livliga utrikespolitik en större arbetsbörda än någon av sina företrädare. Han avslöt 1898 fred med Spanien, proklamerade och genomdrev 1898-99 "den öppna dörrens" grundsats med avseende på Kina samt handlade de svårlösta frågor, som uppstod i samband med övertagandet av Panamakanalen. 1899 avslöt han med det brittiska sändebudet i Washington, Julian Paucefote, ett fördrag angående upphävandet av Clayton-Bulwer-traktaten, vilket dock förkastades av unionssenaten. Nya förhandlingar ledde till Hay-Pauncefote-traktaten 18 november 1901, som ratificerades av senaten och gav USA så gott som fria händer vid det tillämnade kanalbyget och den blivande kanalens skötsel. Dock stipulerades lika rätt för alla nationers fartyg att begagna sig av kanalen. De därefter följande underhandlingarna med Colombia fördes likaledes av Hay. Han stod i kontakt med de upproriska i Panama och erkände fristaten omedelbart.

 

Författaren Henry Adams var god vän till Hay. De byggde sina hem bredvid varandra på Lafayette Square i Washington. Byggnaden kallas i dag Hay-Adams Hotel.

 

Gärdesgård

Gärdesgård

1914

Etsning 24,9x19,9 cm

 

Utförd
1913

Litteratur:
Asplund 257, Hjert&Hjert 267, ZG 257

Bärsärk

Bärsärk

1914

Etsning,  25,0x17,8 cm

 

Utförd
1914

Ovanlig

Litteratur:
Asplund 261, Hjert&Hjert 271, ZG 261

Frida

Frida

1914

Etsning, 19,9x14,8 cm

 

Utförd
1914

État
1 av 1


Frida arbetade som hembiträde hos Zorn. Enligt uppgift hade Frida brutit armen och kunde inte arbeta och fick då sitta modell åt Zorn.
 

Litteratur:
Asplund 263, Hjert&Hjert 161, ZG 263

 

Balans

Balans

1919

Etsning 16,5x11,6 cm

 

Utförd
1919

Litteratur:
Asplund 287, Hjert&Hjert 287, ZG 287

Dalarö

Dalarö

1915

Etsning,  15,8x11,9 cm

 

Utförd
1915


Litteratur:
Asplund 268, Hjert&Hjert 274, ZG 268

Betty Nansen

Betty Nansen

1905

Etsning, 25,0x17,7 cm

 

Utförd
1905

Ovanlig

Litteratur:

Asplund 190, Hjert&Hjert 128, ZG 190

 

 

Betty Nansen, ursprungligen Anna Maria Müller, född 19 mars 1873, död 15 mars 1943, var en dansk skådespelare och teaterledare.

 

Nansen debuterade 1893 på Casinoteatret, var 1896–99 och 1907–10 anställd vid Det Kongelige Teater och 1899–1903 vid Dagmarteatern. Hon ledde som meddirektris 1903–05 Folketeatret och 1912–13 egen turné.

 

Från 1905 gästspelade hon i Sverige, Norge och Finland och uppträdde även i Ryssland samt 1914–16 i USA. I Stockholm spelade hon 1905 och 1911. Nansens verklighetsnära skådespeleri bars av scennärvaro och ett levande temperament, som särskilt kom fram i hennes gestaltningar av samtida kvinnor. Bland hennes roller märks Rebecca West i Rosmersholm, titelrollen i Maria Stuart av Bjørnstjerne Bjørnson och i Agnete av Amalie Skram; Klara Sang i Över förmåga, Tora Parsberg i Paul Lange och Tora Parsberg, Laura i Fadren, Magda i Hemmet och Christine Mannon i Klaga månde Elektra.

 

Hon filmdebuterade i Danmark 1909 och i Hollywood 1914. Hon var ledare för Betty Nansen-teatret på Frederiksberg 1917–1943. Hon var gift första gången 1896–1911 med den danske författaren Peter Nansen och från 1927 med skådespelaren Henrik Bentzon.

 

 

 

Fredrik Martin

Fredrik Martin

1907

Etsning 20,0x15,0 cm

 

Utförd
1907 i Zorn ateljé i Gopsmor.  

 

EXTREMT OVANLIG

Litteratur:
Asplund 210, Hjert&Hjert 137, ZG 210

Fredrik Robert Martin, född den 8 maj 1868 i Stockholm, död 1933, var en konstindustriell samlare, kännare särskilt av orientalisk konst och kultur, bror till Hugo Martin, kusin till Carl Roland Martin och sonsons son till Roland Martin

 

Martin, som blev filosofie doktor i Wien 1899, var e.o. amanuens vid Statens historiska museum 1890-1902 och dragoman vid svenska beskickningen i Konstantinopel 1904-08. Han bosatte sig sedan i Florens. Martin gjorde sig känd genom de intressanta och rika samlingar av orientalisk konstindustri, som han med insikt och djärvhet hopbragte under vidsträckta och långvariga resor (till Sibirien 1891-92, Europeiska Ryssland, Kaukasus och Centralasien 1894-95, Egypten, Mindre Asien och Turkiet 1895-96, Ryssland, Turkiet med flera länder med statsanslag 1898-1903 för uppsökande av svenska minnen, under de senare åren ständiga resor i Europa, Mindre Asien och Egypten).

 

Martins tidigare samlingar har delvis övergått till Nationalmuseum, Naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning och enskilda samlare (professor Hjalmar Sjögren, direktör Carl Robert Lamm med flera). De var till sina betydligaste delar exponerade vid Stockholmsutställningen 1897 i en särskild paviljong. Martins sedermera gjorda samlingar, bland vilka märks sasanidiska metallkärl, egyptisk keramik från alla åldrar, värdefulla arabiska och persiska manuskript och miniatyrer (de äldsta från 700-800-talen), bokband, orientaliska äldre mattor och andra textilier, jordfunna kinesiska bronser, seldjukiska smycken, var till en del utställda vid den stora utställningen med islamisk konst i München 1910, för vilken Martin var kommissarie och till vilken han även, jämte Bürkel och professor Friedrich Sarre, uppgjort planen. Jämte Sarre utgav Martin 1912 ett ståtligt planschverk med text om utställningen, Meisterwerke muhammedanischer Kunst. Ett större arbete på engelska, Persian Miniatures Art, utkom även det 1912. Etnografiska museet i Stockholm förvaltar drygt 1700 föremål som Martin samlade in under sina resor.

 

 

Oxenstierna

Oxenstierna

1909

Etsning,  24,7x17,8 cm

 

Utförd
1909 i Zorns ateljé i Stockholm.

Extremt ovanlig

 

Modellen är Aurore Oxenstierna, född af Klintberg


Litteratur:
Asplund 220, Hjert&Hjert 141, ZG 220

Oxenstierna är en månghövdad svensk uradlig ätt från Småland och är en av Sveriges äldsta adelsätter. Från ätten har flera grenar avknoppats: Oxenstierna af Croneborg, Oxenstierna af Eka och Lindö, Oxenstierna af Korsholm och Wasa och Oxenstierna af Södermöre.

 

Oxenstiernas vapensköld finns i etsningens högra övre hörn. Jämför etsningen Aurore nr. A221

Aurore

Aurore

1909

Etsning, 19,9x14,9 cm

 

Utförd
1909

Mycket ovanlig

 

Modellen är Aurore Oxenstierna, född af Klintberg


Litteratur:
Asplund 238, Hjert&Hjert 259, ZG 238

Oxenstierna är en månghövdad svensk uradlig ätt från Småland och är en av Sveriges äldsta adelsätter. Från ätten har flera grenar avknoppats: Oxenstierna af Croneborg, Oxenstierna af Eka och Lindö, Oxenstierna af Korsholm och Wasa och Oxenstierna af Södermöre.

 

Oxenstiernas vapensköld finns i etsningens högra övre hörn. Jämför etsningen Aurore nr. A220

Mr. and Mrs. Atheron Curtis

Mr. and Mrs. Atheron Curtis

1906

Etsning 24,0x18,4 cm

 

Utförd
1906 i Zorn ateljé i Paris.  

 

RARITET

Litteratur:
Asplund 203, Hjert&Hjert 131, ZG 203

Fruns namn: Louise Curtis, född Burleigh (1869-1910)

 

Atherton Curtis (3 april 1863 - 8 oktober 1943) var en amerikansk konstsamlare från Brooklyn, New York City, som bosatte sig i Paris 1903. Han var också en författare och konsthistoriker som donerade många arkeologiska föremål till Louvren och andra museer.

 

Curtis gjorde sin förmögenhet med medicinpatent. Han var en stor finsmakare av grafisk konst, hans samling har ställs ut på många museer; från Metropolitan Museum of Art, Smithsonian Institute till National Portrait Gallery.

 

Han flyttade till Paris och lät sina konstverk transporteras dit, och medan han ivrigt fortsatte sina förvärv i Frankrike, England och Tyskland.

 

För att bygga en så stor konstsamling, fick han ofta råd om inköp från Paul Prouté (1887-1981), vars galleri räddades från lågkonjunkturen genom ekonomiskt stödet från Curtis.

 

Curtis byggde upp sin samling under hela sitt liv ett och samlingen är omfattande i antal (mer än tio tusen konstverk). Urvalet av grafik representerar en mängd olika epoker, tekniker och geografiskt ursprung.

 

Anatole France

Anatole France

1906

Etsning,  21,4x15,9 cm

 

Utförd
1906 i Anatole France bostad i Paris. 

Extremt ovanlig


Litteratur:
Asplund 204, Hjert&Hjert 133, ZG 204

Anatole France; född François-Anatole Thibault, (16 april 1844 - 12 oktober 1924) var en fransk poet, journalist och romanförfattare med flera bästsäljare. Ironisk och skeptisk betraktades han på sin tid som den perfekta franska författaren. Han var medlem i Académie française och vann 1921 Nobelpriset i litteratur "som ett erkännande av hans lysande litterära prestationer, som kännetecknas av en adel av stil, en djup mänsklig sympati, nåd och ett äkta galliskt temperament".

 

Frankrike anses också vara modellen för berättaren Marcels litterära idol Bergotte i Marcel Proust's In Search of Lost Time.

 

Resekamraten

Resekamraten

1904

Etsning, 19,8x14,9 cm

 

Utförd
1904 ombord på ett tåg till Californien. Signerad i plåten: Through Grand Canion Arkansas 10 March 1904 Zorn

Mycket ovanlig


Litteratur:
Asplund 182, Hjert&Hjert 121, ZG 182

Modellen på bilden är Zorns nära vän Charles Dering.

Charles Deering (1852 - 1927) var en amerikansk affärsman, konstsamlare och filantrop. Han var chef för det jordbruksmaskins företag som grundades av hans far. Företaget gick senare upp i International Harvester. Deerings framgångsrika förvaltning av familjeföretaget lämnade honom medel och fritid för att spendera mycket pengar på konst och naturvetenskap.

C.F. Liljevalch

C.F. Liljevalch

1909

Etsning 19,8x14,9 cm

 

Utförd
1909 i Zorn ateljé i Mora. Utförd efter målningen med samma titel (Nationalmuseum), se nedan. 

 

EXTREMT OVANLIG

Litteratur:
Asplund 224, Hjert&Hjert 145, ZG 224

Carl Fredrik Liljevalch (1837-1909)

svensk industriman och disponent vid Bergviks sågverk. Donator till bl.a. flera biologiska museer.

 

Liljevalch hade bland annat anställning vid Lars Johan Hiertas kontor i Stockholm och fullbordade sin affärsutbildning under en flerårig vistelse i England. Efter återkomsten till Sverige ägnade han sin verksamhet först åt tillgodogörandet av de norrländska skogsrikedomarna. Sammanförandet av det stora Bergviksbolaget blev den främsta frukten av hans arbete på detta område.

 

 

För utnyttjandet av de mellansvenska fosforhaltiga järnmalmerna bildade han sedan tillsammans med engelska kapitalister Grängesbergs gruvaktiebolag samt förvärvade aktiemajoriteten i järnvägarna från Grängesberg till Oxelösund, som sedermera sammanslöts i det bekanta Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund med Liljevalch som den förnämsta drivkraften.

 

Vid sidan av denna ekonomiska verksamhet ägde Liljevalch många andra intressen. Han var t.ex. stor naturvän och en av initiativtagarna till grundandet av Biologiska museet i Stockholm, och någon tid före sin död skänkte han medel till inrättande av liknande museer även i Uppsala och Södertälje.

 

Liljevalch donerade genom sina testamentariska dispositioner, förutom betydande egendomar i Norrland, omkring 1,5 miljoner kronor i dåtidens pengavärde till allmänna ändamål. Sålunda testamenterade Liljevalch bl.a. 200 000 kr. till vardera av följande institutioner: Sveriges kontoristförening, Handelshögskolan i Stockholm, Stockholms högskola och Uppsala universitet. Till Jämtlands läns hushållningssällskap donerade Liljevalch, jämte 150 000 kr, all sin fasta och lösa egendom inom Medstugans by i Åre socken. Enligt donators bestämmelse ska denna egendom utgöra en mönstergård för traktens hemmansägare. Liljevalchs kvarlåtenskap användes även till grundandet av Liljevalchs konsthall.

 

August Strindberg

August Strindberg

1910

Etsning,  29,8x19,8 cm

 

Utförd
1910 i Zorns ateljé i Stockholm.

Ovanlig

Litteratur:
Asplund 231, Hjert&Hjert 149, ZG 231

Professor John Berg

Professor John Berg

1912

Etsning, 17,8x12,0 cm

 

Utförd
1912, tryckt i 30-50 exemplar.

Mycket ovanlig


Litteratur:
Asplund 252, Hjert&Hjert 157, ZG 252

Litteratur:
Asplund 252, Hjert&Hjert 157, ZG 252

 

 

Johan (John) Vilhelm Berg (kallad "fader Berg"), född 1851 Stockholm, död den1931 i Stockholm, var en svensk läkare och professor. I stadsdelen Stadshagen på Kungsholmen (Stockholm) är John Bergs plan uppkallat efter honom.

 

Berg blev 1869 student i Uppsala, där han 1874 blev medicine kandidat. Efter att 1878 blivit medicine licentiat vid Karolinska institutet samt 1878–79 tjänstgjort som amanuens, kallades han 1881 till docent i kirurgi där och promoverades samma år till medicine doktor i Uppsala, efter att ha försvarat avhandlingen Studier öfver tungkräftan och dess behandling.

 

Åren 1880–85 tjänstgjorde han som biträdande läkare vid ortopediska institutet. År 1885 utnämndes han till e.o. professor i kirurgi vid Karolinska institutet och biträdande överkirurg vid Serafimlasarettet och innehade 1885–92 därjämte platsen som överläkare vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Åren 1893–1916 var han ordinarie professor i kirurgi vid Karolinska institutet och överkirurg vid Serafimerlasarettet och chef för dess ekonomi och förvaltning. Åren 1914–19 var han ledamot av Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd, 1917–20 inspektör för vanföreanstalterna och 1918–19 ordförande bland sakkunniga för utredning rörande den medicinska undervisningen. Berg verkade även energiskt för tillkomsten av ett röntgeninstitut och Radiumhemmet. Årligen efter sitt tillträde till professuren utgav han Rapport från Kungl. Serafimerlasarettet och blev 1901 redaktör för den kirurgiska avdelningen av Nordiskt medicinskt arkiv.

 

Han blev 1901 ledamot av Vetenskapsakademien. Han blev medicine hedersdoktor vid Kristiania universitet 1910, hedersledamot av Svenska Läkaresällskapet 1911 och ledamot av Krigsvetenskapsakademien 1915 samt hedersledamot av Medicinsk selskab i Köpenhamn 1922.

 

Kronprinsessan Margareta

Kronprinsessan Margareta

1914

Etsning 24,9x17,9 cm

 

Utförd
1914

Litteratur:
Asplund 264, Hjert&Hjert 163, ZG 264

1 maj 1920, Hjalmar Branting: "Nu har solstrålen i Stockholms slott slocknat."

Margaret Victoria Augusta Charlotte Norah av Storbritannien och Irland, (1882-1920) var kronprinsessa av Sverige och hertiginna av Skåne genom sitt äktenskap med den svenske kronprinsen Gustaf VI Adolf.

 

 


Margareta gifte sig 1905 med den blivande Gustaf VI Adolf av Sverige. Paret fick flera barn. Arvprinsen Gustaf Adolf föddes 1906, Sigvard 1907, Ingrid 1910, Bertil 1912 och Carl Johan 1916.

Kronprinsessan Margareta beskrivs som en konstnärssjäl och tyckte om att fotografera och måla. Flera av hennes målningar pryder Drottning Silvias arbetsrum på Stockholms slott. Margareta intresserade sig också mycket för trädgårdskonst, och efter det att kronprinsparet fått det nedgångna slottet Sofiero med trädgård i bröllopsgåva lade hon och maken Gustaf Adolf ner mycket tid och möda på att få trädgården att blomma igen. Familjen spenderade somrarna på Sofiero. Trädgårdsanläggningen skapades utifrån engelskt mönster, och även barnen inkluderades i arbetet. Margareta utgav böckerna "Vår trädgård på Sofiero" år 1915 och "Från blomsterträdgården" några år senare, illustrerade med hennes egna teckningar och fotografier, som såldes till förmån för "husmodersskolor med barnavård".

Under vintern 1919–1920, då den trettiosjuåriga kronprinsessan väntade sitt sjätte barn, hade hon varit sjuk ett flertal gånger, vilket nedsatte hennes krafter. I november 1919 fick hon en häftig öroninflammation, som i mitten av december krävde en operation. I mars 1920 insjuknade hon i elakartade vattkoppor. Vid ett besök i Leksand ådrog hon sig en svår förkylning som medförde varbildning i käkhålorna. På kvällen den 29 april fick hon värk kring högra ögat, och hade då en mycket hög feber. På morgonen dagen efter, drabbades hon av en allmän blodförgiftning samt hjärtsvikt som snabbt tilltog.

Trettioåtta år gammal avled Margareta, som nu var i åttonde månaden, den 1 maj 1920, klockan 14. Nyheten spred sig snabbt ut till statsminister Hjalmar Branting, som just då höll sitt förstamajtal på Gärdet i Stockholm.

Han tog en lång paus och meddelade sedan att "vår kronprinsessa är död" . Branting avslutade snabbt talet och skyndade sedan till slottet. Eftersom kronprins Gustaf Adolf var fullständigt nedbruten, anordnades där en så kallad blindkonselj utan regentens närvaro. Det beslöts att meddela kronprinsessans familj i Storbritannien, länsstyrelserna och främmande makter om dödsfallet. Samtliga ministrar var djupt gripna och när konseljen var slut yttrade Hjalmar Branting: "Nu har solstrålen i Stockholms slott slocknat."

President William H. Taft

President William H. Taft

1911

Etsning,  24,8x19,8  cm

 

Utförd
1911


Mycket ovanlig

Litteratur:
Asplund 239, Hjert&Hjert 156, ZG 239

Detta är ett av tre porträtt Zorn utförde av Amerikanska presidenter.

 

De andra två är:

- Groover Cleveland

- Theodore Rosevelt

 

William Howard Taft, född 15 september 1857 i Cincinnati, Ohio, död 8 mars 1930 i Washington D.C., var en amerikansk politiker (republikan) och jurist. Taft var USA:s 27:e president 1909-1913 och chefsdomare i USA:s högsta domstol 1921-1930.

 

 

Taft blev advokat 1880. Åren 1888 - 1890 var han domare vid överdomstolen i Ohio och 1896 - 1900 var han jurist professor vid universitetet i Cincinnati. USA:s dåvarande president, William McKinley utsåg honom 1900 till ordförande i den förvaltning som styrde den nyerövrade ögruppen Filippinerna och Taft var guvernör där från juli 1901. Under en period hösten 1906 ledde han även Kubas förvaltning.

 

1909 blev Taft USA:s 27:e president, sedan partibrodern Theodore Roosevelt hade avböjt omval och förordat Taft som partiets kandidat. Under Tafts regeringstid upptogs 1912 två stater i unionen, Arizona och New Mexico, och samma år genomdrev Taft även i kongressen ett beslut om befästande av Panamakanalzonen.

 

Vid presidentvalet 1912 förlorade Taft med 3 484 000 röster mot den demokratiska motkandidaten Woodrow Wilsons 6 290 000 röster. Att han förlorade så stort berodde framför allt på att de republikanska rösterna splittrades, eftersom Theodore Roosevelt inte längre stödde Taft på grund av meningsskiljaktigheter om tullskyddspolitiken och själv kandiderade till presidentposten för det nybildade Progressiva partiet.

 

Efter sin ämbetstid som president blev Taft professor i juridik vid Yales universitet 1913-1921 och chefsdomare i USA:s högsta domstol från 1921 till en knapp månad före sin död 1930.

 

Taft förestavade presidenteden för Calvin Coolidge 1925 och Herbert Hoover 1929. Han avled 1930 och begravdes på Arlingtonkyrkogården utanför Washington D.C.

 

Taft gifte sig 1886 med Helen Herron. Taft var far till Robert Taft och farfarsfar till Bob Taft, som var guvernör i Ohio.

 

Byst

Byst

1916

Etsning, 24,7x17,9 cm

 

Utförd
1916

État
3 av 3

Litteratur:
Asplund 272, Hjert&Hjert 280, ZG 272

Christian Aspelin

Christian Aspelin

1884

Etsning 24,9x17,9 cm

 

Utförd
1914

 

RARITET

Litteratur:
Asplund 23, Hjert&Hjert 21, ZG 23

Christian Henrik Thomas Aspelin, född 29 juli 1830 i Stockholm, död i Västanfors 6 juli 1919, var en svensk industriman och disponent. Hans farfar var tobaksfabrikören och sockerbruksägaren Thomas Andreas Aspelin.

 

Aspelin föddes i Stockholm som son till bruksägaren Thomas Aspelin och hans hustru Jeanna Persson. Han var elev vid Falu bergsskola 1855-1856, vid Ultuna 1858-1859 och övertog i början av 1860-talet fädernesbruket Fagersta som 1873 ombildades till aktiebolag med Aspelin som disponent till 1907.

 

Aspelin var fullmäktig i Järnkontoret 1897-1907, han erhöll dess stora guldmedalj 1897 och var i riksdagen ledamot av andra kammaren för Västmanlands läns norra domsagas valkrets 1879–1881. Under Aspelins ledning utvecklades Fagersta bruk från ett vanligt stångjärnsbruk till ett tidsenligt järnverk med ånghammare, med tillverkning av sågblad, fjädrar och ståltrådslinor. Från 1890-talet tillverkade man även valsade ståltuber, velociped- och kalldragna ångpannerör med mera. Han införde även Martinmetoden vid bruket.

 

Aspelin bidrog till den svenska järnhanteringens allmänna utveckling och förskaffade brukets varumärke, liljestämpeln, rykte om hög och pålitlig kvalitet i hela världen, och bruket erövrade en rad priser på flera världsutställningar.

Billy Mason

Billy Mason

1900

Etsning,  19,9x14,2 cm

 

Utförd
1900

 

Extremt ovanlig

Litteratur:
Asplund 159, Hjert&Hjert 107, ZG 159

William "Billy"E. Mason (1850 - 1921) var en republikansk senator (1897 - 1903) från delstaten Illinois. Han var känd för sin konst att håla fängslande tal och vara skarp i debatter.

 

Skerikulla

Skerikulla

1912

Etsning, 25,0 x 19,8 cm

 

Utförd
1912

Modellen på bilden är Emma Andersson, född Gruddpers.

Litteratur:
Asplund 247, Hjert&Hjert 159, ZG 247

Vicke

Vicke

1918

Etsning 19,8x29,5 cm

 

Utförd
1918

Modellen på bilden är Vicke Andrén

Litteratur:
Asplund 281, Hjert&Hjert 166, ZG 281

Vicke Andrén (1856-1930) var under slutet av 1800-talet en uppmärksammad konstnär verksam inom fler olika genrer. Utbildad vid Konstakademin 1876-1882 verkade han både som målare, reportageillustratör och skämttecknare.

 

Han utarbetade även Zornmärket efter förlaga av Anders Zorn

 

Förutom som bildkonstnär var Andrén även verksam som Bellmansångare.

 

Al

Al

1917

Etsning,  17,3x11,9  cm

 

Utförd
1917


Litteratur:
Asplund 277, Hjert&Hjert 282, ZG 277

Gulli II

Gulli II

1918

Etsning, 19,8x14,8  cm

 

Utförd
1918

État
3 av 3

Litteratur:
Asplund 280, Hjert&Hjert 166, ZG 280

Olandine

Olandine

1904

Etsning 17,5x12,5  cm

 

Utförd
1904 i Zorns ateljé i Mora. Tryckt i 20 exemplar. 

 

RARITET

Litteratur:
Asplund 176, Hjert&Hjert 240, ZG 176

Lots

Lots

1919

Etsning,  17,8x12,0  cm

 

Utförd
1919


Litteratur:
Asplund 285, Hjert&Hjert 286, ZG 285

Marcellin Berthelot

Marcellin Berthelot

1906

Etsning, 21,2x15,7  cm

 

Utförd
Hemma hos Marcellin Berthelot i Paris 1906. Tryckt i 30-50 ex. 

Extremt ovanlig

Litteratur:
Asplund 206, Hjert&Hjert 135, ZG 206

Pierre Eugène Marcellin Berthelot, född 29 oktober 1827 i Paris, död 18 mars 1907 i Paris, var en fransk politiker och kemist. Far till diplomaten Philippe Berthelot och filosofen René Berthelot.

 

 

Berthelot studerade först medicin, men övergick snart till kemin. 1851 blev han assistent vid Collège de France och utförde som sådan flera viktiga undersökningar. 1859 erhöll han den nyinrättade professuren i organisk kemi vid École supérieure de pharmacie, men återvände 1864 till Collège de France, där han erhöll en för honom inrättad professur i organisk kemi, som han fram till sin död innehade.

 

Vid tiden för kejsardömets fall och därefter tog Berthelot livligt del i det offentliga livet. Han valdes till president för den vetenskapliga kommitté, som tillsattes för att bland annat sätta den inneslutna huvudstaden i förbindelse med det övriga Frankrike. Hans försök att under belägringen framställa salpeter för sprängämnestillverkningen ledde honom också in på denna del av kemin, och 1878 blev han president för Commission des substances explosives. 1881 valde senaten honom till ständig medlem. Han var 1886-87 undervisningsminister och 1895 utrikesminister. Berthelots vetenskapliga verksamhet är enastående resultatrik och omfattande. Hans mest betydelsefulla arbeten faller inom den organiska kemin, men även inom termokemin gjorde han banbrytande upptäckter, och även inom agrikulturkemin gjorde han flera upptäckter i sitt 1883 upprättade agronomiska laboratorium i Meudon utanför Paris.

 

Han gjorde även betydande insatser inom studiet av kemins och alkemins historia, bland annat i verken Origines de l’Alchimie och Collection des Anciens Alchimistes Grecs. Det senare är en utgåva av texter av bland andra Zosimos och Pseudo-Demokritos.

 

Bland hans övriga skrifter märks Chimie organique fondée sur la synthèse (1895), Thermochimie (1897), Chimie végétale et agricole (1899), samt Science et libre-pensée (1905).

 

Berthelot var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien från 1870.