Gusten Widerbäck

1879-1970

"Helga Trefaldighets Kyrka"

olja på pannå, 50x68 cm

Läs mer

Motivet är ifrån Riddartorget, på vänster sida ser man  låga byggnader, där nu Värmlands Nation ligger, som blev klart 1930.

Helga Trefaldighets Kyrka

Nuvarande kyrkobyggnad är troligen den tredje på denna plats. Kyrkans äldsta del är sakristian som uppfördes i slutet av 1200-talet mot en äldre träkyrka. Någon gång under 1300-talet, byggdes den nuvarande treskeppiga basilikan med gråsten i de nedre delarna och tegel i de övre. Under slutet av medeltiden kanske 1400-talet byggde man till det kraftiga men låga kyrktornet. Den medeltida höga tornspiran förstördes när staden brann år 1702 och ersattes sedan med en huv. Korsarmarna mot norr och söder dateras till 1400-talet. På kyrktornets sydsida finns ett starkt restaurerat medeltida solur som visar svensk normaltid (vintertid). Valven och Mariakorets väggar är täckta av 1400-talsmålningar, utförda av Albertus Pictor. På 1700-talet blev målningarna överkalkade. Målningarna togs åter fram 1905 och restaurerades hårt. I modern tid har målningarna rengjorts och konserverats på 1950- och 1970-talen samt 2016. Prästgården bredvid kyrkan är den ombyggda tiondeboden från medeltiden.

Jonas Lindkvist

1889-1955

”Akademikvarnen”

Olja på pannå, 57x78 cm. Daterad 1931

Läs mer

Erik Johannes (Jonas) Lindkvist, född 7 september 1889 i Sundsvall, död 9 januari 1955 i Uppsala, var en svensk tecknare och grafiker.

Lindkvist studerade 1916–1919 vid Konstakademins etsarskola för Axel Tallberg och Harald Sallberg. Han var mestadels bosatt i Uppsala, och hämtade större delen av sina motiv från staden och dess omgivningar. 1916 tillhörde han den så kallade Uppsalagruppen med Manne Ihran och Ernst Nilsson. Han deltog under de följande åren i en rad utställningar, även en del utomlands. 1924 lät han ge ut ett album om tio etsningar med stadsmotiv från Uppsala. Under 1920-talet framställde Lindkvist även ett antal grafiska blad med motiv från Öland och Gotland. Lindkvist var främst verksam som tecknare och grafiker. Lindkvist är representerad vid bland annat Uppsala universitetsbibliotek. Han är begravd på Vaksala kyrkogård.

Akademikvarnen

Akademikvarnen är en byggnad på Kvarnholmen i Fyrisån i centrala Uppsala. Akademikvarnen är ett byggnadsminne och dess lokaler används idag av Upplandsmuseet.

Redan på 1200-talet stod det en kvarn på den plats där Akademikvarnen idag ligger. Denna ägdes 1296 av Uppsala domkyrka. Genom Gustav Vasas reduktion under reformationen på 1500-talet hamnade kvarnen i Kronans ägo och kom därefter att användas som tullkvarn. År 1647 beslutade Drottning Kristina att tullinkomsten skulle tillfalla Uppsala universitet som därmed fick monopol över kvarnverksamheten i området. Kvarnen innefattade vid den här tiden även ett vattendrivet sågverk och en pumpanordning som försåg brunnen vid Uppsala slott med vatten. De höga tullar som akademikerna utkrävde av Uppsalas borgerskap och bönder ledde med tiden till konflikt mellan den akademiska societeten och den borgerliga. Borgarna sökte tillstånd för att bygga en egen kvarn och därmed bryta monopolet, men denna ansökan avslogs. Universitetets kvarnmonopol bestod därför fram till slutet av 1700-talet.

År 1766 började en ny kvarnbyggnad konstrueras på Kvarnholmen och år 1768 stod den nuvarande kvarnen, innehållande tio kvarnstenar, färdig. Under mitten av 1700-talet byggdes även en smedja, en magasinbyggnad, samt kvarnbron i anslutning till Akademikvarnen. År 1855 genomgick Akademikvarnen en stor ombyggnation för att kunna husera mer moderna maskiner. Under ombyggnationen lades en ny våning till på kvarnen, samt de gavlar som idag pryder kvarnens norra och södra fasader. Kvarnen eldhärjades år 1910 och i och med återuppbyggnaden så ersattes vattenhjulen med turbiner som drev kvarnstenarna. Kvarnen förblev i drift fram till år 1946. Mellan år 1957 och 1959 byggdes kvarnens lokaler om för att husera Upplandsmuseet som än idag finns kvar i kvarnen.

I Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander från 1982 användes Akademikvarnens exteriör för att porträttera den fiktiva "Biskopsgården".

Manne Ihran

1877-1917

”Skytteanum, Atterbomska huset och Domkyrkan”

Olja på duk, 70x62 cm. Daterad 1915

Läs mer

Gustaf Emanuel (Manne) Ihran, född 1877, död 7 januari 1917 i Uppsala, var en svensk konstnär verksam i Uppsala.

Ihran målade främst motiv från Uppsala och stadens omgivningar. Ihran anses vara en av Bruno Liljefors efterföljare. Ihrans debut som konstnär var den parodiska konstutställningen vid Kalmar Nation 1903. Han var också 1903–1904 aktiv i den kortlivade konsttidskriften Med pensel och penna. Tillsammans med Ernst Nilsson och Jonas Lindkvist bildade Ihran Uppsalagruppen och ställde bland annat ut på Nya konstgalleriet i Stockholm 1916.

Ihran har varit representerad på sentida utställningar på Uppsala konstmuseum, som Upsaliana - ett lokalt perspektiv hösten 2003 och Uppländsk naturromantik - Bruno Liljefors och hans efterföljare vintern 2007/2008. 1948 var han representerad på en minnesutställning på Carolina Rediviva över konsttidskriften Med pensel och pennas konstnärer.

Manne Ihran är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

Atterbomska huset

Uppfördes 1782 av Jacob Lindblom. Huset fick sitt namn av att Per Daniel Amadeus Atterbom bodde i huset under åren 1807-1810.

Atterbom var en svensk författare, professor och kritiker.

Atterbom var professor i Uppsala, ledamot av Svenska Akademien från 1840 och skrev det romantiska verket Lycksalighetens ö.

Han blev professor i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet 1828 och i estetik och modern litteratur 1835, ledamot av Svenska Akademien 1839. Han var farfar till Ebba Atterbom och lärare åt den blivande kung Oscar I under åren 1819–1821.

Så här ser huset ut idag

Gusten Widerbäck

1879-1970

olja på pannå, 29x33 cm

Motivet är från Norbyvägen mot slottet, på höger sida ligger i dag Segerstedthuset - Universitetsförvaltningen som stod klart 2017.

Segerstedthuset

Segerstedthuset är en byggnad i Uppsala. Den rymmer Uppsala universitets ledningskansli, centrala förvaltning och arkiv. Byggnaden påbörjades i oktober 2014, stod färdigt i mitten av maj 2017 och invigdes den 1 september samma år.

Byggnaden är belägen mellan Uppsala slott, Botaniska trädgården och campusområdet Blåsenhus.

Arkitektbyråer var bland andra danska 3XN (exteriör) och svenska Indicum (interiör). Beställaren, Akademiska Hus och Uppsala universitet, ställde höga miljökrav på bland annat effektiv energianvändning, hållbara materialval, tyst inomhusmiljö, god ventilation och hög fuktsäkerhet. Solceller på taket bidrar till husets energiförsörjning. Byggnaden är miljöcertifierad enligt systemet Miljöbyggnad, på nivån silver.

Byggnaden bär namn efter Torgny T:son Segerstedt, som var universitetets rektor 1955–1978.

Universitetsförvaltningen, som vid 1950-talets mitt hade utgjorts av en handfull heltidsanställda, växte snabbt under hela Torgny Segerstedts rektorat, och när han lämnade sitt rektorat upptog förvaltningens lokaler största delen av det så kallade Skandalhuset på S:t Olofsgatan. Universitetsförvaltningen lämnade Skandalhuset i samband med att Segerstedthuset stod klart 2017.

Läs mer

Gusten Widerbäck

1879-1970

Vaksala kyrka”

Olja på duk, 41x54 cm.

Proveniens:

Mollbrinks Uppsala, Staden och Slättens målare, 1991

Vaksala kyrka

Vaksala kyrka är en kyrkobyggnad i Uppsala i Uppsala stift. Kyrkan är församlingskyrka i Vaksala församling. Kyrktornet är 76 meter högt och syns från motorvägen på E4 i Uppsala. Strax väster om kyrkan finns en kyrkbod av tegel från slutet av 1400-talet. Nordväst om kyrkan ligger en prästgård från 1700-talet.

Kyrkan byggdes under sent 1100-tal i romansk stil. Vid mitten av 1200-talet byggdes sakristian. Senare samma århundrade revs koret och ersattes av ett nytt med samma bredd som övriga kyrkan. Omkring år 1300 fick den en höggotisk stil då långhusets väggar byggdes på med två meter till sin nuvarande höjd. Kyrkan målades invändigt. Långhus och kor täcktes då av ett högt tunnvalv av trä vars högsta del låg 3,5 meter ovanför nuvarande tegelvalv. Omkring mitten av 1300-talet eller något senare försågs långhus och kor med fyra ribbvalv av tegel. Omkring år 1400 byggdes vapenhus åt norr och söder som revs åren 1783-1785.

Albertus Pictor eller hans verkstad målade de norra och södra kapellen under andra hälften av 1400-talet. Vid en restaurering 1793-95 kalkades målningarna över. 1929 togs målningarna fram men de var svårt skadade, men konturerna av figurerna och lite av färgerna är synliga idag.

1749 flyttades de båda kyrkklockorna in i tornet från att tidigare ha hängt i en fristående klockstapel.

Ernst Nilsson

1892-1937

"Kvarteret Munken”

Olja på duk, 54x54 cm.

Kvarteret Munken, fasaderna mot västra Ågatan.

En av stadens klassiska studentmiljöer. Omskriven i många memoarer.

Från höger till vänster, Imperfectum, Olympen samt förutvarande laboratorium Chemicum, och Akademiska Boktryckeriet, västra Ågatan 24. Imperfectums högra del uppfördes omkring 1800, medan dess västra del tillbyggdes 1848. Några år in på 1960-talet revs Imperfectum.

Olympen som uppfödes 1853 i sten var ett av Uppsalas första stora hyreshus, och inredes redan från början med studentrum.

Kvarteret Munken

Kvarteret Munken är ett kvarter och byggnadsminne i centrala Uppsala. Kvarteret gränsar i norr mot Slottsgränden, i öst mot Västra Strandgatan och Fyrisån, i söder mot Munkgatan och i väster mot Trädgårdsgatan. Byggnaderna i kvarteret är uppförda mellan 1700- och tidigt 1900-tal och har alla använts inom den medicinska forskningen vid Uppsala universitet. Byggnaderna ägs idag av Uppsala Akademiförvaltning.

Kvarteret har utsetts till byggnadsminne på grund av sina varierande arkitektoniska stilar, att det ger en helhetsbild av stadens förändringar under 200 år, att det är en av Uppsala universitets äldsta miljöer, samt för sina kopplingar till de historiskt framträdande vetenskapsmännen Carl Wilhelm Scheele och Torbern Bergman.[1] Byggnaderna har tidigare använts av Psykologiska institutionen vid Uppsala universitet. Sedan 2016 huserar Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet i Histologen och gamla Chemicum. I lokalerna verkar också Institutet för bostads- och urbanforskning

Gusten Widerbäck

1879-1970

"Kvarnbo Kvarn"

olja på pannå, 24,5x30,5 cm

Kvarnbo Kvarn, ligger utmed Enkpingsvägen i jämnhöjd med Stenhagen, men på motsatta sidan.

Kvarnbo

Kvarnbo är ett område som ligger i utkanten av Uppsala, ursprungligen en by i Läby socken. Kvarnbo ligger nära Stenhagen fast på andra sidan Enköpingsvägen.

Kvarnbo omtalas första gången i skriftliga handlingar 1316, då Andreas And testamenterade ett torp "opidum dictum Kwernæbøle" med kvarn till Uppsala domkyrka. Kvarnen som fram till 1536 tillhörde domkyrkan övergick senare i Kunglig ägor, räntade 1417 3 pund mjöl och 15 penningar årligen. 1540-1568 fanns här ett mantal och kvarn.

Kvarnbo var förr en liten lantlig by som låg några kilometer bortifrån Uppsala. Men sedan Uppsala har vuxit har Kvarnbo vuxit ihop med övriga Uppsala sedan Stenhagen byggdes men har bibehållit sitt lantliga utseende. Kvarnbo var hemvist för Bruno Liljefors under hans tid i Uppsala.

1990 avgränsades en småort i området, den hade beteckningen Starbo + Kvarnbo och småortskod S0937. Sedan 1995 är området istället en del av Uppsala tätort.

Så här ser kvarnen ut idag

Gusten Widerbäck

1879-1970

"Helga Trefaldighets Kyrka"

olja på duk, 32,5x36 cm

Målningen är utförd 1930 eller senare då Värmlands Nation i motivets vänstra sida invigdes av Kung Gustav V den 11 oktober 1930.

Helga Trefaldighets Kyrka

Nuvarande kyrkobyggnad är troligen den tredje på denna plats. Kyrkans äldsta del är sakristian som uppfördes i slutet av 1200-talet mot en äldre träkyrka. Någon gång under 1300-talet, byggdes den nuvarande treskeppiga basilikan med gråsten i de nedre delarna och tegel i de övre. Under slutet av medeltiden kanske 1400-talet byggde man till det kraftiga men låga kyrktornet. Den medeltida höga tornspiran förstördes när staden brann år 1702 och ersattes sedan med en huv. Korsarmarna mot norr och söder dateras till 1400-talet. På kyrktornets sydsida finns ett starkt restaurerat medeltida solur som visar svensk normaltid (vintertid). Valven och Mariakorets väggar är täckta av 1400-talsmålningar, utförda av Albertus Pictor. På 1700-talet blev målningarna överkalkade. Målningarna togs åter fram 1905 och restaurerades hårt. I modern tid har målningarna rengjorts och konserverats på 1950- och 1970-talen samt 2016. Prästgården bredvid kyrkan är den ombyggda tiondeboden från medeltiden.