Frank Björklund

A Swedish surrealist master

3-17 augusti

KUNGSHAMN

Öppettider:

Torsdagar & fredagar kl. 12-17

Lördagar kl. 11-14

Abut the artist:

Swedish artist, born 1960 in Härnösand. Autodidact.

Frank Björklunds debuted as an exhibitor in Östersund in 1985.

The first paintings testified to his admiration for the Belgian surrealist artist René Magritte, who became his great idol. However, Björklund considered that he was a rather clumsy artist, then Dalí was better as a painter. He, on the other hand, could stay awake for two or three days to be able to see dimly, but it's nothing for me, says Björklund.

Björklund's surreal and humorous images cannot be compared to any other Swedish artist. Possibly he feels a certain friendship with GAN, the Swedish surrealist, Gösta Adrian Nilsson, who today is counted among Sweden’s greatest artists from the twentieth century.

Nowadays, Björklund is such a technical virtuoso that he can paint like Caravaggio. Fabrics, shadows and lights, surfaces of all kinds.

He reads lots of books in all sorts of genres, "it fills up the store of ideas", when he wants to relax he plays hard rock.

About his motifs

Frank paints in an idea world, where all the big questions exists. Politics, environment, sex, philosophy and so on. Where and who are we and where are we going.

The painting goes where the idea takes it. Whichever it´s a still life, a landscape or portraying man, the idea rules.

He uses renaissance allegory’s, everyday objects and modern icons to give you clues where the painting is heading.

Because it´s all a journey.

He paints in the surreal tradition with a modern twist.

As Frank says:

- You´ve got to honor your heroes. That´s why he has a mind like Magritte and follows the painting technique of Dali.

Jag har haft glädjen att samarbeta med 3 generationers Mollbrinkare i ett 30-tal utställningar under 4 decennier.  Vi har haft vernissager till snöstorm, bandyfinal, hög- och lågkonjunkturer och senast pandemi med restriktioner. Och vi fortsätter.  

Som man säger; – Funkar det, så funkar det.

Det enda lilla dilemma som kan dyka upp är frågan: Vilka målningar ska vi ha i skyltfönstret?

Frank Björklund, mars 2022

40 år går fort! Första gången jag kom i kontakt med Frank Björklund var år 1982, ett telefonsamtal med en konstnär i andra änden av linjen som presenterade sig: ”Hej jag heter Frank Björklund och är en superrealistisk surrealist som vill ställa ut hos er.”

Ja det var 40-år sedan, under den tiden har vi haft förmånen att få ta del av Franks underfundiga värld som ständigt utvecklas.

Välkommen till en spännande utställning!

Jan Mollbrink, mars 2022

See no evil, hear no evil

(De buddistiska pingvinerna)

Ett känt uttryck och kända apor, egentligen japanska makaker i original. Skulpterade första gången under 1600-talet, men tanken  äldre än så. Uttrycket, mottot kan man säga, ger uttryck för en buddistisk tanke.  D.v.s. om man inte blir utsatt för ondska i någon form,  kommer man inte själv att uttala eller göra något ont En fjärde apa förekommer ibland. Den håller handen över genitalierna. Fri tolkning…

Här i väst tolkas ordspråket och apornas handlingar annorlunda. Ett önsketänkande eller mentala skygglappar för att inte se missförhållanden. En moralisk vekhet att inte agera, som ett slags ”code of silence”.

Här kommer tre pingviner vandrande på övergångsstället. (Populär kulturell spegling) Alltså har de trafikvett och uppför sig som man ska i civiliserade områden. Tar seden dit man kommer helt enkelt. Men varför är de där/här? Kommer dom med budskap om något? Mörka glasögon, hörselskydd och gasmask förhindrar förmedlandet. Grönt, rött och blått. Esteteten och en förkärlek till steampunk i mig, sätter på dom ålderdomliga attiraljer.  Eller är tiden inte nu, utan då?

Vilken av tolkningarna ska man använda här? Den västerländska eller buddistiska?

 De naiva och oskyldiga pingvinerna kan ju bara finnas till.

Det har de alltid gjort. Utan påverkan.

Tills nu.

Elefanten i rummet

pigment print

En av de sista målningarna som gjordes inför utställningen, ”Pussel, fåglar och andra gåtor”.  Och eftersom jag då vänt och vridit på begrepp och bilder som har med fåglar att göra, så var jag framme vid migration, flyttfåglar. Immigration och emigration, fram och tillbaka. Häckar på ett ställe och övervintrar på ett annat. Hmm, kan det här appliceras på några andra djur?

Eller är det existentiella frågor, tankar om en bättre plats, där gräset är ännu grönare. Kanske är det dit tanken drar sig. En vardagsflykt, möjligtvis bokstavlig eller varför inte i boken och litteraturens värld.

Som ni ser så är ett en tribut till René Magritte, den belgiske surrealisten och min stora hjälte inom konsten. Han visade mig andra världar och tankar, där vardagsting får tanken att resa, men även att reflektera på omgivningarna under resans gång. Kanske allting inte är vad det ser ut att vara. Det finns en rörelse i bilden. Papegojorna flyger mot ljuset i bakgrunden. Mannen sitter snällt och väntar. Avgångshall? Vad är i väskan? Varför ett paraply? Dåligt väder eller bara väl förberedd? En plåtleksak är uppskruvad och mekaniskt vandrar även han mot ljuset. Är det fåglarna som reser och mannen är stationär? Utspelar sig allt i boken som mannen läser?

Den fråga jag får mest är: -Var får du dina titlar ifrån? Jag svarar alltid: - Josefssons postorder.

Sedan vad som kommer först, titel eller bild, och hur dyker de upp. Bild kommer först. Ingen bild, ingen titel. Axiom. Och det är inte alltid så lätt, men väldig givande när man kommer på en bra sådan.   Ett litet experiment kommer här.

Vad händer med bilden med följande alternativ titlar?

- Fondtapet

- Skogsbrand

- Copacabana

- Lek

- Exotism

- Kapitel 2

- Intrigen tätnar

- Mångkulturellt samhälle

- Flyktingar.

Jahaja, vad har vi här då?

En röd noshörning på en matta mitt i ett rum. Den tittar oss rakt i ögonen. På sidan om den, en man som läser tidningen. Verkar ignorera det gigantiska djuret han har på sin matta. Det verkar hända saker här, men ögonblicket är fryst.  Elefanten i rummet är något, (händelse, sak, person) alla känner till, men ingen pratar om.

Och när någon säger elefant, målar jag naturligtvis en noshörning.

Så vilken är elefanten i rummet? Inte noshörningen väl, det är som sagt ingen elefant. Den lilla leksakselefanten kan väl ändå inte vara uppseende väckande nog. Den livgivande gröna växten i ljuset? Bokhyllan, alla böcker och dess kunskap? - Tidningen och nyhetsflöden, på gott och ont?

Läs gärna tidningen.

Det finns nyheter om en händelse i rummet. Kan färgerna ha någon betydelse?

Kan det var mannen, människan själv?

Noshörningen har funnits på jorden i 60 miljoner år. Lever cirka 40-50 år. Finns med i alla möjliga kulturer som symbol. Man tillskriver den mod och klokhet. Även kreativitet och öppenhet. Likaså uthållighet, kanske eftersom den funnits med så länge. Hornet, mestadels keratin, anses i vissa kulturer inneha mystiska medicinska krafter. Därav potensmedel!

I drömtydning betyder en noshörning att man har en inre styrka och att man framhärdar mot sitt mål.

Det finns 5 underarter. Det har funnits 30.

Nästan alla är...

Rödlistade.

Frank Björklund

2024

Bollhav

Olja på duk, 140x110 cm

En av de sista målningarna som gjordes inför utställningen, ”Pussel, fåglar och andra gåtor”.  Och eftersom jag då vänt och vridit på begrepp och bilder som har med fåglar att göra, så var jag framme vid migration, flyttfåglar. Immigration och emigration, fram och tillbaka. Häckar på ett ställe och övervintrar på ett annat. Hmm, kan det här appliceras på några andra djur?

Eller är det existentiella frågor, tankar om en bättre plats, där gräset är ännu grönare. Kanske är det dit tanken drar sig. En vardagsflykt, möjligtvis bokstavlig eller varför inte i boken och litteraturens värld.

Som ni ser så är ett en tribut till René Magritte, den belgiske surrealisten och min stora hjälte inom konsten. Han visade mig andra världar och tankar, där vardagsting får tanken att resa, men även att reflektera på omgivningarna under resans gång. Kanske allting inte är vad det ser ut att vara. Det finns en rörelse i bilden. Papegojorna flyger mot ljuset i bakgrunden. Mannen sitter snällt och väntar. Avgångshall? Vad är i väskan? Varför ett paraply? Dåligt väder eller bara väl förberedd? En plåtleksak är uppskruvad och mekaniskt vandrar även han mot ljuset. Är det fåglarna som reser och mannen är stationär? Utspelar sig allt i boken som mannen läser?

Den fråga jag får mest är: -Var får du dina titlar ifrån? Jag svarar alltid: - Josefssons postorder.

Sedan vad som kommer först, titel eller bild, och hur dyker de upp. Bild kommer först. Ingen bild, ingen titel. Axiom. Och det är inte alltid så lätt, men väldig givande när man kommer på en bra sådan.   Ett litet experiment kommer här.

Vad händer med bilden med följande alternativ titlar?

- Fondtapet

- Skogsbrand

- Copacabana

- Lek

- Exotism

- Kapitel 2

- Intrigen tätnar

- Mångkulturellt samhälle

- Flyktingar.

Bollhav vet vi alla vad det är. Där barn lekt och leker på lekplatser och på Donken. Lätta och kulörta små plastbollar. Hur kul som helst.

Det här måste väl ändå vara en humoristisk bild?

En klassisk marinmålning. Himmel och hav i de rätta färgerna. En tvåmastare i fulla segel. I bakgrunden ser man molnen tornar upp sig. Vågorna reeser när stormen närmar sig. En örn kommer med bud. Flaggor som signalerar; Röd - jag lastar farligt gods. Gul/blå - håll undan, jag manövrerar med svårighet. Ja, tittar man närmare så är det faktiskt ingen som står vid rodret. Vems skepp är det egentligen? Är det en allegori över något? Äventyrare?

Här kommer det svåra som konstnär och bildmakare. Hur många bollar ska man göra för att skapa en poäng, för sätta igång tanken, - att här står det inte rätt till. 100, 150 eller 224? Det är ju även en målning med estetiska värden. Det får aldrig glömmas bort. För få blir det bara roligt. Man måste ligga precis på kanten, utan att kliva över mot groteska. På rätt nivå. Havsnivå. Bollar. Plastbollar. Plast.

Idén kommer från "upptäckten" av en plast ö i Stilla havet. genom vindar och strömmar har denna skräphög av ackumuletrats till storleken av två Frankrike. Den kan förövrigt ses på Google Earth.  Great Pacific Garbage Patch.      

Det produceras ca 360 miljoner ton plast globalt varje år. ungefär en tredjedel återvinns. Mikroplaster kommer in i fisk och djur. Och nu även i människor.

Det är egentligen inte menat att skrattet ska fastna i halsen. För det är ju humor. Svart sådan. Ja och sedan när vi har noterat frågeställningen. Vad gör vi då?

Förhoppningsvis har vi startat en tanke...                                                   

Frank Björklund

2024

Uppfinningen

Olja på duk, 135x185 cm

SÅLD / SOLD

Trust the Penguins - En målning om miljö och natur

En av de sista målningarna som gjordes inför utställningen, ”Pussel, fåglar och andra gåtor”.  Och eftersom jag då vänt och vridit på begrepp och bilder som har med fåglar att göra, så var jag framme vid migration, flyttfåglar. Immigration och emigration, fram och tillbaka. Häckar på ett ställe och övervintrar på ett annat. Hmm, kan det här appliceras på några andra djur?

Eller är det existentiella frågor, tankar om en bättre plats, där gräset är ännu grönare. Kanske är det dit tanken drar sig. En vardagsflykt, möjligtvis bokstavlig eller varför inte i boken och litteraturens värld.

Som ni ser så är ett en tribut till René Magritte, den belgiske surrealisten och min stora hjälte inom konsten. Han visade mig andra världar och tankar, där vardagsting får tanken att resa, men även att reflektera på omgivningarna under resans gång. Kanske allting inte är vad det ser ut att vara. Det finns en rörelse i bilden. Papegojorna flyger mot ljuset i bakgrunden. Mannen sitter snällt och väntar. Avgångshall? Vad är i väskan? Varför ett paraply? Dåligt väder eller bara väl förberedd? En plåtleksak är uppskruvad och mekaniskt vandrar även han mot ljuset. Är det fåglarna som reser och mannen är stationär? Utspelar sig allt i boken som mannen läser?

Den fråga jag får mest är: -Var får du dina titlar ifrån? Jag svarar alltid: - Josefssons postorder.

Sedan vad som kommer först, titel eller bild, och hur dyker de upp. Bild kommer först. Ingen bild, ingen titel. Axiom. Och det är inte alltid så lätt, men väldig givande när man kommer på en bra sådan.   Ett litet experiment kommer här.

Vad händer med bilden med följande alternativ titlar?

- Fondtapet

- Skogsbrand

- Copacabana

- Lek

- Exotism

- Kapitel 2

- Intrigen tätnar

- Mångkulturellt samhälle

- Flyktingar.

Det hände inte direkt. Sakta men säkert smälte snön och försvann snart helt. Landskapet förändrades. Havsnivån sjönk. Han såg sina medfåglar ta till flykt någon annanstans. Bara de mest motståndskraftiga stannade kvar.

Eftersom han var en uppfinningsrik pingvin, utbildad och arbetade som ingenjör, kunde han bara inte sitta och göra ingenting. Vattnets kretslopp. Kondensation och avdunstning. Molnen finns alltid där. Hmm... en tanke och en plan växte fram. Samla delar. Bultar och muttrar. Kranar, växlar och kugghjul. Rör som följer flödet. Hårt arbete, svett och modulering. Efter ett par månader var maskinen klar och fungerande. Allting enligt plan och idé.

Här kan du se när han visar sin uppfinning, mycket stolt kan jag tillägga. Nu reser han landet runt och hjälper andra med sina tjänster och maskin. Du kan lita på pingvinerna.

Om du tittar noga på maskinen ser du att allt fungerar. Kraft på transmissionen och växlar till pumpen. Sugkraft och flöde. Ner till kylsystemet. Ja, allt fungerar.

Om det inte var för en liten sak som heter fysikenslagar.

Men återigen, Nödvändighet känner inga lagar.

Frank Björklund, 2024
 

"Visar sin sanna natur"

olja på duk, 80x60 cm

När världen står i brand känns det ”futtigt” att bara stå i ateljén och måla. Man vill ha utlopp för känslor. Så för att kanalisera tankar och ord gjorde jag den här målningen i ren ilska och kanske ironiskt, ren handlingsförlamning. Men om man inte fortsätter att tänka och agera, i mitt fall måla, så vinner ju ”de” även det slaget, intrånget. För mig ett slags – Mind over matter.

Korpar bilder en kropp, en man som vänder ryggen mot världen. Bakgrunden accentuerar bara mannens härkomst och hans rätta identitet. Korpen, som förmodas vara en klok fågel, förknippas mest som olycksbådande fågel. I många kulturer över hela världen. Korpen följer krig som asätare och därför är synonym med död och förlorade själar. Många mytologiska krigsgudar har korpen som sin förtrogne, allvetande, ondskefull och budbärare från den mörka sidan.”

Frank Björklund 5 mars 2022