Ingrid Roth

född 1958

EN AV PASSIONISTERNA

Det känns rätt att beteckna Ingrid Roth som en av passionisterna. En grupp av konstnärer som enligt Merete Sanderhoff använder sig av ett grundligt hantverk och av figurativa och berättan­de målningar. Konstnärer som genom sina bilder kan ge oss betraktare kärlek, hopp och poesi. I deras målningar kan det också finnas en smärta över förluster, en längtan efter det förlorade eller ouppnåeliga, kanske ett tvivel inför tillvarons val, men framför allt, där finns poesi.

Ingrid Roth har slagit igenom som konstnär de senaste åren. Hennes bilder finns nu till exempel på gallerier i Östersund, Uppsala, Stockholm, Göteborg, Bollnäs, Borås, Värnamo, Tranås, New York och i Longyearbyen på Svalbard. Separat­utställningarna har blivit ett 20-tal sedan år 1994 och vandringsutställningarna har nått ända till Tokyo och Bangkok.

När du, käre läsare, vill befria dig från brutaliteten i dagens så kallade avantgardekonst, nyhetsrappor­tering, deckare eller dataspel, då kan du hämta tröst i Ingrid Roths poetiska bilder. Ingrid Roth inger oss hopp. “Jag tror att jag har lärt mig den svåra vägen att inget är oss givet. Min slutsats är att jag vill njuta av det som finns så länge jag har det jag har omkring mig. Stanna upp och lev här och nu, det finns hopp för alla, en plats för alla. Det vill jag förmedla i mina bilder.”

De starka färgerna ser Ingrid som en utmaning. Det gäller att kombinera starka färger så att de blir naturliga med varandra. De häftiga kontrasterna är viktiga, lika viktiga som att dagen inte skulle fin­nas om natten inte fanns, glädjen inte vara så stark om vi inte får uppleva sorg. Det är sådana häftiga känslospel som Ingrids färgkontraster vill förmed­la. Det är inte bara färgerna som väcker uppmärk­samhet i Ingrids sätt att uttrycka sig i bild. Där finns också svävande människor, tulpaner, lutande byggnader, månar och solar. Bilder från tvätten, badkaret, kaffestunden, bilder av stilla vardags­lycka. Med hundar, fåglar och massor av tulpaner. Bilder skapade till synes av en förädlad naivist som ger åskådaren en endorfinkick i hjärteroten.

Tage Levin